Ja, man undrar just vilken årstid det är när det går att kratta, hänga tvätt ute och dricka glögg i bersån. Solen har också tittat fram och det är 10 grader varmt. Julbaket är i full gång. Jag har bakat småkakor, saffranskaka och mjuk pepparkaka. I en tidning såg jag ett recept på småkakor som hette Torplyckor. Det var några dl. grovt rågmjöl i dom. De blev jättegoda. Jag har också bakat vörtbröd efter ett recept som stod i tidningen land. Gott, gott, blev det.        

Det finaste med julen tycker jag är att få vara med nära och kära. Det är så otroligt sorgsamt för många människor idag som inte har tak över huvud eller tillräckligt med mat och inte har anhöriga nära sig. Vi har haft tur som blivit födda i Sverige och har mat och tak över huvudet. 

  Det gäller att tänka till och inte gnälla.

Julkramar från bloggtanten 81 år och tolvtassarna Lakrits, Saffran och vanilj

Jag har varit utan fast telefon och dator sedan stormen för 14 dagar sedan. Det har varit jättejobbigt då det är så dålig teckning på mobilen. Jag har fått klä på mig mycket och sitta ute på en bänk. Det går väl an men rätt var det är så bryts samtalet och meddelandet kommer ingen operatör. Tänk, vad sårbart allting är. Det är ju tur att inte det är något större som slås ut.

Förr hade man bara telefon.  Det var att skicka brev och kort eller kila iväg till bekantingen. Jag har just skickat iväg 55 julkort. Det är roligt att skicka  och få.

Jag har haft mina trevliga kollegor från Frejaskolan här på glögg och lite tilltugg. Roligt att träffas och prata lite skolminnen. Den stora bakdagen har vi också haft hos min dotter Elisabeth i den stora fina ladan (huset). Alla som hade tid av barn och barnbarn mötte upp. Det bakades lussekatter, rulltårtor och havrebollar m.m Tre fina pepparkakshus  dekorerades, tema var julen och kärlek.

Jag har varit på en fin julkonsert i Skärholmens kyrka. Elisabeth och hennes man sjunger i kören. En barnkör sjöng också många av de fina julsångerna. Då blir jag lite nostalgisk,De minner om de julavslutningarna jag har haft med mina skobarn på lågstadiet. Sång av barnen uppskattar jag allra mest.

Jag önskar er En trevlig Jul och Ett Gott Nytt År. Var rädda om varandra!

Min son Björn har träffat en trevlig kvinna från Kuba. I förra veckan lagade hon jättegod kubansk mat i mitt kök och bjöd oss. Det var ett mört och gott kött som hon brynte och kokade efter i en tryckkokare. Oh, så mört det blev. Jag måste nog köpa mig en tryckkokare, Hade en för länge sedan. Vi fick ett gott ris till med svarta bönor med lök och kryddor , spiskummin och lite olja. De svarta bönorna kokades med riset. Så riset fick en mörk färg. Det såg väldigt snyggt och aptitligt ut. Till det var det också kokt kassawa. Lika gott kokt som stekt. Smakar lite som vår potatis. Lite vitlök, olja och spiskummin gör det  mycket gott. En mycket god fruktmarmelad åt vi till ost. Marmeladen kom från Kuba. En god sallad fanns också som tillbehör. Gott och trevligt med lite annorlunda mat med olika kryddor. Det blev en fin kväll med mycket prat om svensk och kubansk mat.

När jag växte upp användes bara salt och vitpeppar och kryddpeppar till lutfisken. När olika kryddor dök upp var alla lite skeptiska. Nu finns det så mycket att välja på så det är bara att krydda på. När de första pizzorna dök upp var det en gubbe som sa; Fy fan nu lägger dom räkor på pannkakorna. Jag kommer ihåg när vår familj besökte en pizzeria för första  gången. Vi tyckte det var en upplevelse. Ja, det har hänt mycket i matkulturen under mina 82 år.

Försök att kasta så lite mat som möjligt. Stunsa till resterna och GÖR NÅGOT GOTT AV DOM.

Min tvillingsyster Sylvie och jag hade två trevliga herrar på besök Rune och Olle. Vi bjöd på lunch och kaffe. Rune har bott på det gamla torpet Lövvreten med sin farmor och farfar. Där bor min syster nu. Olle har en stor trädgård med jättefina växter och plantor. Båda känner väl till alla gårdar och människor som bott och bor här runtomkring. Mycket från gamla tider får vi veta.  Det blir mycket prat och många skratt. KUL!!

Olles farmor och farfar fick nio barn. Huset hade bara ett rum och kök men byggdes till med ett som vi kallade kallrum. Det hade ett cementgolv. När jag tänker på hur trångbott det var och utan vatten och el så kan jag inte förstå hur folk orkade på den tiden . Det här var i början på nittonhundra talet. Allt vatten fick hämtas från sjön. En ordentlig uppförsbacke var det. Mycket vatten måste det ha gått åt till alla i familjen och till djuren. Det var ju ett litet jordbruk med allt jobb som det innebär. En oinredd vind fanns det med små fönster. Där satt Runes farmor och vävde på en hemsnickrad vävstol . Ljuset kom från en liten fotogenlampa eller en karbidlampa. Karbidlampan kommer jag ihåg att vi använde när vi kom till Lövvreten. Den luktade väldigt illa. Vävstolen finns kvar ännu, Ingela min dotter väver på den. Mamma, mormor och morfar köpte Lövvreten att ha till sommarbostad 1939 när Runes farmor och farfar slutade med jordbruket. Trots allt slit blev de 90 år. Vi har varit på Lövvreten alla somrar och lov.

Husförhörslängderna i Dillnäs Lövvreten finns med tillbaka till 1799. Det har bott en brokig skara folk där. Jag har fått veta att Dillnäs församling tydligen ägde torpet Lövvreten 1836. Där satt en man som blev straffad förr

lönnskaläge dvs. han hade ett förhållande med en kvinna utan att vara gift. Han blev förlåten av kyrkan efter något år. Där fanns också invalider och dom som var lite eljest. Jag tror inte Dillnäs socken hade Lövvreten så länge för efter detta togs torpet över av en ensam kvinna. Jag ska försöka forska lite mer om detta.

TÄNK PÅ ATT SKRIVA NER OM GAMLA TIDER. Det är roligt för yngre generationer att få lite vetskap.

Kramar från Bloggtanten 82 år.

Jag har haft en svart katt med vit nos runtomkring mitt hus en tid. Den har jamat så ynkligt så jag har matat den. En så hungrig liten kisse, då förstår man att den inte har något eget hem. Det är svårt att begripa hur man behandlar katter. Jag tror att det är många som inte förstår att när man skaffar en katt så är det ett stort ansvar som kan vara i över tjugo år. Min honkatt Honsan fick tre kattungar när hon var sjutton år. Hon blev tjugoett år. Nu är mina katter åtta år. Vanilj och Lakrits är honkatter. Saffran är en hankatt. När de var sju månader åkte jag till veterinären och fick dom kastrerade. De är mitt härliga och glada sällskap. Jag pratar mycket med dom och får många jamande tillbaka. Ju äldre de blir ju mer kan dom lära sig. De kommer när jag ropar deras namn. Jag har nog olika tonfall när jag ropar så de är det som dom lyssnar på. Missarna får också olika rutiner. Saffran ska sitta uppe på kylskåpet när han äter kokt torsk. Vanilj sitter på bordet och Lakrits sitter på byrån. Deras älsklingsrätt är räkor som dom får någon gång ibland. När jag kommer med räkorna djupfrysta i en påse så hör dom att det skramlar. Då utbryter det tre olika stämmor så sugna är tolvtassarna.

Nu tillbaka till den svarta katten. I morse så kunde jag få in den i kattburen. Det gick lätt för han var så hungrig.Jag bad min systerdotter som är djurpolis att ta katten till Södertälje katthem . Nu hoppas vi att han kan få bo hos en trevlig och ansvarsfull familj. Vi ska hålla kontakt med katthemmet och höra hur det går. Katten var en okastrerad hankatt. De blir väldigt tillgivna efter kastrering så det är nog inte så svårt att få ett hem till missen.

VISA KÄRLEK, OMTÄNKSAMHET OCH ANSVAR OM DU SKAFFAR EN KATT.

Kramar från en riktig kattmamma och bloggtant.