Min tvillingsyster Sylvie och jag började i skolan 1940  6 år gamla. Vi var lite änsliga så vi höll varandra i handen. Lika klädda var vi förstås. Vi hade en mycket snäll fröken som hette Evy. Det var en ganska liten skola och där gick vi i första  och andra klass. Skolan var sig ganska lik med en ny ingång. En större skola är byggd bredvid. Jag har många skol- och skrivhäften kvar från den tiden. Det är roligt att titta på vad vi lärde oss då. Vi hade matematik, svenska, hembygdskunskap och kristendom. När jag tittade i skrivböckerna så blev jag varse om att vi lärde oss både stora och små bokstäver i första klass. Under min lärartid blev det inte så- I andra klass började vi att skriva skrivstil mycket imponerande tycker jag. Vi hade en bokstavsväska i papp med fack och ett litet häfte tii kristendomsbilder. Vi fick jobba mycket med hembygdskunskap både växter och djur. Vi både skrev, ritade och målade. Så vi fick faktiskt jobba kreativt också. Lunchen bestod av smörgås och en liten flaska med mjölk. Uppe vid kapsylen satt en gräddklump. Usch vad jag tyckte det var läskigt. Jag tyckte aldrig om tjock grädde som liten. Vi hade potatislov på hösten och kokslov i februari för att spara på eldningen. Koks var  det ransonering på då. På kokslovet skurade tant Sigrid, en bekant till vår familj. Vilket jättejobb att skura allt med borste. Jag kommer ihåg den härliga såplukten när jag kom tillbaka till skolan. Jag tcyker idag också om såpa och det ska vara grönsåpa.

Hej från bloggtanten Inger 86 år och ännu ett nostalgiminne kommer nästa gång.

När min tvillingsysteroch jag bodde i huset på Snättringevägen så skulle jag gå till en kamrat och leka. De hade gjort en altan. Där fanns inget räcke. Under altanen låg det en massa stenar. Jag lånade en liten cykel och kom för nära kanten och ramlade ner bland stenarna. Det blödde mycket och jag fick hålla för såret. Jag ville nte att någon annan skulle se mig på hamvägen. När jag kom hem skickade mamma efrer en doktor Kärrström från Huddinge. Hon fick ta bort små benbitar ur såret och sedan fick jag ligga till sängs i fjorton dagar och vara hemma från skolan. I dag har jag en knöl kvar bak i nacken. En annan sak som hände mig när jag skulle sy på symaskinen.Plötsligt åkte nålen genom fingret. Det gjorde inte så ont. Vi fick åka till doktorn för att dra ur nålen. Jag kommer ihåg ännu idag hur ont det gjorde. Mamma berättade att min tvillingsyster grät och sa hon dör väl inte. En jul när tomten kom blev jag och syrran så rädda så vi grät våldsamt. Vi blev glada då vår kusin Bengt kom med paket. Vi fick var sin pojkdocka som vi var väldigt glada åt. Minnen från snättringe tidan var också att ofta kom mormor Cecilias syskon och morfars Eriks syskon på lördagar och söndagar. Mormor lagade god mat och gjorde goda gräddtårtor med apelsinkräm  emellan. Ibland fick vi stekt tupp med gräddsås för mormor hade höns bakom huset. Allt var jättegott. Nästa gång ska jag skriva om lite fler minnen.

Det är roligt att skriva om det som hänt.

Kram från Inger bloggtanten 86 år.

Det har varit många trevliga födelsedagsfester i sommar med både barn och barnbarn. Vi har haft tur med vädret och kunnat vara ute.

I går var jag och min tvillingsyster Sylvie på en nostalgitripp till Snättringe där vi bodde som barn. Sylvies barnbarn Carolina och hennes sambo Maria hade tagit intiativet .Maria jobbar inom filmbranschen  och tycker det är kul att filma. Hon har en jättefin filmkamera. De hade med sig sin gulliga dotter Felicia. Vi började att titta på huset som morfar murat upp 1932 på Snättringevägen. Vi fick prata med dom som bodde där nu. Mycket var sig likt bara lite ombyggt. Där bodde min syster och jag tillsammans med mamma Märta, mormor cecilia, morfar Erik, morbror Sven som ibland hade sin fästmö Rut där. Pappa Hilding kom lite till och från. Var han inte då redan alkoholist så blev han det. Han var mycket snäll som nykter men inte så rolig annars. Vi hade det väldigt bra och tryggt där och en rolig barndom.

Sedan åkte vi till Snättringe skola där vi gick i två år. Den gamla skolan finns kvar men där har byggts en ny skola också.

När vi var åtta år bytte vi till storskolan i Segeltorp. Dit var det tre km från Snättringe. Då hyrde vi en liten stuga nära Långsjön. Där bodde vi med mamma och pappa tills vi var tretton år. Stugan finns inte kvar idag..

Vi åkte vidare till villan som låg ganska nära, på Dalkantsvägen. Tidigare hade min mornors syster Sigrid bott där. Hon hade också kiosken i Snättringe som har funnits där länge. Ett litet minne, vår morfar mötte Sigrid vid stängningsdags för hon hade kassan i muffen . Där fanns också busshållplats för buss 3 som gick från Huddinge till Hornstull. Sedan köpte mamma huset och inredde med en liten friserssalong. Pappa var med från början sedan skilde de sig. När vi kom dit möttes vi av en 90 års man. Vi frågade om vi fick filma där och det gick bra. Det var väldigt roligt att komma dit. Han visade oss runt så vi tittade på alla gamla platser bl.a där brunnen var plommomträden och där den gamla tvättstugan varit och utedasset. Jag berättade var vi hade tömt slaskhinken o.s,v Den fina syrenbersån fanns kvar. Det är den som gjort att jag har planterat syrener och fått en berså här på Täppan. Jag tyckte mycket om att bo i huset på Dalkantsvägen. Jag bodde där till jag var 20 år och en liten tid med min man Bosse och vår lilla Björn. Det är nog där och på landet jag har trivts allra mest. Det var verkligen en fin och rolig tur att göra. Ett stort tack till Maria och Karolina.

Hej från bloggtanten Inger.