Alla inlägg under februari 2013

Av inger Nilsson - 28 februari 2013 19:16

Härligt att solen skiner och det droppar från taket. Katterna söker upp soliga platser ute. Jag har varit och köpt jord och ska sätta om mina pelargonior och fuchsior. Dom har stått i mitt pumphus och har fått en massa vita stänglar. Jag har inte något dagsljus där, så blommorna kan inte grönska. När jag tar in dom så måste jag klippa bort de vita stänglarna. Jag har också köpt en del fröer som jag ska plantera. Men jag väntar lite för annars driver de för fort upp. Julrosorna  blommar. De är underbara blommor tycker jag. Ekorrarna boar. De kan få tre kullar ,den första nu i mars. Jag väntar på att tranorna ska komma. Förra året kom dom den 14 mars. Kråkorna bygger bon  i mina stora tallar. Det är otroligt att de kan flyga upp med så många och kraftiga grenar. Ibland på hösten blåser bona ner och då ser man en stor hög med  grenar. Hackspetten trummar högt på telefonstolparna, korpparet flyger och ger ifrån sig många olika läten. Det dröjer inte länge förrän det är full konsert ute. HÄRLIGT

ANNONS
ANNONS
Av inger Nilsson - 20 februari 2013 12:08

I natt vaknade jag av att mina tre gosedjur satt och morrade i köksfönstret. Jag tittade ut och såg räven smyga förbi. När katterna ser något utanför brukar dom springa ut men nu satt dom kvar i fönstret. Dom är säkert lite skraja för räven. Det är en fin och välmående räv som besöker komposterna här omkring. På min kompost finns bara apelsinskal kvar på morgonen. Det känns bra om man kastar något och djuren äter upp det. Jag matar också rådjuren  med morötter och äpplen. Nu lite från min lärartid. Jag arbetade i matematik hela min lärartid efter Gudrun Malmers metoder. Hon skrev läromedel i matematik och var metodiklektor. Jag kom att träffa henne många gånger under min lärartid vid olika tillfällen som konferenser och biennaler. Jag lärde känna henne när jag sökte jobb som outbildad lärare i Huddinge skolor. Hon tog väl hand om mig och kom att betyda väldigt mycket för mig när det gällde inlärning och sätt att förmedla kunskaper. Jag kan inte nog tacka henne för allt. Hennes metodik och kreativitet håller idag och i framtiden också. Jag gjorde räkneväskor efter hennes modell i papper åt alla barnen i klassen. Det ska vara två stycken av varje talbild från 1-10 . Det blir udda och jämna som man sätter ihop  och man frågar barnen t.ex.vilken talbild passar till fyran o.s.v Nu till en mycket viktig grej, alla barnen ska ha varsin räkneväska även dom som kan detta. Annars blir det för känsligt för de barn som behöver använda räkneväskan. Jag blev varse om detta när jag hjälpte till i olika klassser de sista åren jag jobbade. Jag slutade när jag var 73 år. Jag älskade verkligen mitt lärarjobb. Tänk att komma till jobbet varje dag och barnen kom springande och ropade, hej Inger.

LJUSET LYSER FÖR ANDRA ICKE FÖR SIG SJÄLVT.

Av inger Nilsson - 18 februari 2013 16:36

I två veckor har jag kunnat åka spark på vägen. Men idag har sandbilen varit här. Det är ju bra när man ska ut och köra bil. I helgen har mitt barnbarn och jag varit ute med sparkarna och haft kul. Jag tycker det är svårt att styra en spark. I branta backar måste man bromsa med fötterna och se sig för så det inte finns sand och grus. Har man fart så slår det Kalle tvärstopp i gruset. Vi kom iallafall hem helskinnade. Jag minns när tvillingsyrran och jag växte upp. Vi bodde i Snättringe och en bit ifrån vårt hus fanns en brant backe. Vi var många som hade kul där. Vi satte ihop ett långt släptåg av sparkar.Vi kunde vara åtta eller tio som åkte tillsammans. Det gick jädrans fort. Vi stoppade inte förrän vid kiosken som låg vid Häradsvägen. Vi gjorde också flera gupp i backen så vi kunde hoppa på skidor. Jag kan säga att jag var duktig på skidor. Jag vann två gånger första pris i Segeltorps skola. Då var det ju inte tal om någon fjällsemester på 40-talet. Annars kunde man kanske blivit något. När jag gick på Lärarhögskolan -74 så  var det obligatoriskat med vinterutbildning. Vi  fick åka till Geilå i Norge. Jag var inte särskilt intresserad. Men det var bland det roligaste jag har upplevt. Jag åkte längdskidor i två dagar. Vi fick lära oss att bromsa rätt. Sen åkte jag utför resten av veckan. Vi kunde åka i bara tröjan, solen lyste från en klar himmel. Vi var härligt bruna när vi kom hem. På kvällarna var det också dans och mycket roligt. Det är enda gången  jag har åkt utför i mitt liv. Jag var lite  trött och blåslagen när jag kom hem.

JAG KAN MOTSTÅ VAD SOM HELST UTOM FRESTELSER.

Av inger Nilsson - 16 februari 2013 10:49

Det var roligt att börja arbeta som utbildad lågstadielärare. Jag hade ju fått en bred praktik under mina sex år som outbildad lärare i Huddinge skolor som jag skrivit om i en tidigare blogg. Jag började på vårterminen -77 att arbeta  på en  skola i Gnesta. Som jag skrev i min förra blogg så var jag intresserad av att arbeta med Ulrika Leimars LTG , läsning på talets grund. Det passade mig bra för jag ville jobba individanpassat och kreativt med barnen. Att jobba med LTG metoden fordrade ett förändrat arbetssätt. Jag ska ge ett ex. på detta. Barnen skulle skriva små händelseböcker efter sina färdigheter. Då kan inte 24 elever skriva samtidigt. Då har man ingen chans att kunna hjälpa var och en. Jag iordningsställde olika arbeten på fyra ställen i klassrummet. Jag kallade dom för arbetshörnor. De kunde innehålla arbeten som klippa, klistra, rita, måla,fingervirkning och olika stenciler i matte och svenska. Det måste finnas arbeten som  passar för alla och något som barnen kunde jobba med alldeles självständigt. Då behövde barnen inte fråga mig om något när jag var upptagen att hjälpa de sex eleverna med att skriva händelseböcker. Det var på grund av det förändrade arbetssättet som inte LTG metoden fick någon genomslagskraft. Det var svårigheter för lärare att förändra sitt arbetssätt. Ulrika L menade att man ska börja med barnens ordförråd och att utveckla detta. Hon skrev att barnen har ordet astronaut i sitt ordförråd men vet inte vad ordet os betyder. Innan barnen började att skriva bokstäver hade jag kollat vilka små och stora bokstäver alla kunde. Sen fick dom börja att skriva bokstäverna i sitt förnnamn. Vi gjorde också en bokstav gemensamt och tillverkade en liten grej till detta. Detta arbetssätt behöll jag genom åren som lärare.

MÅNGA FALLER HELLRE UTFÖR TRAPPAN ÄN TAR ETT LJUS I HANDEN.

Av inger Nilsson - 6 februari 2013 14:46

Jag började på Lärarhögskolan i Stockholm hösten -74 och var klar -76. Jag var skild och bodde i Gnesta. Det var lite svårt att få ekonomin att gå ihop och att vara ensamstående med tre barn. Två var tonåringar och den yngsta elva år. Jag jobbade då nätter och lediga dagar på Skärholmens Pensionärshem. Jag åkte ibland direkt till Lärarhögskolan från Skärholmen. Då var det skönt när dom visade film eller bilder.  Då kunde man blunda lite.  När man var 40 år orkade  man med detta och när man önskade så mycket att få en lärarexamen. Efter en tid träffade jag min sambo som då hjälpte mig med ekonomin när vi flyttade ihop. Vi fick trettio fina år tillsammans innan han avled i en lungsjukdom. Det var ju i mitten av 70-talet jag gick på Lärarhögskolan och vi fick inblick i olika pedagogers arbete genom att göra studiebesök och läsa olika litteratur. Jag var mycket intresserad av Priorn Western School, Ulrika Leimar, Maria Montessori, Antroposoferna och Freinet, Ett barn har hundra språk. Skolan hette Reggio Emilia. Vi gjorde studiebesök i Ulrika Leimars klass och hos Antroposoferna. Jag blev mycket intresserad av olika pedagoger. Det fina med att studera  så mycket olika pedagogik är att man kan ta det bästa från alla och omsätta i praktiken. Den läroplan jag tyckte var bäst var Lgr.80 Den läroplanen hade sina brister en av dessa var att det stod för många bör inte ska. Så de flesta kunde ju fortsätta som vanligt ingen förändring behövdes då göras. Rektorerna var lite för passiva. Lärarhögskolan var en trevlig, lärorik men mycket arbetsam plats. Här är några lektioner jag kommer särskilt ihåg. På en gymnastiklektion sa läraren du måste lära dig att hjula. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag sa, men snälla du jag är ju fyrtio år och har aldrig kunnat. Jag sa till henne jag är duktig att hoppa över plintar, räcker inte det? Det fick väl gå då. Examensarbetet i Bild och Form valde jag att göra ett tema om hösten.Min sambo som var fotograf tog fina höstbilder som jag visade till Vivaldis ,Hösten. Jag målade en bild med härliga höstfärger. Sen skulle jag brodera en tavla med höstfärger. Jag bad min snälla mamma att göra detta för jag hann inte. Det var ett teamwork som fick ett bra betyg. Jag var mycket intresserad av biologi. Vi hade en jätteduktig lärare. Det  har jag haft nytta av i alla år.

LÄRARINNAN RESTE PÅ SIG OCH SA DET ÄR FRAMFÖRALLT TVÅ PUNKTER JAG VILL VISA PÅ.

Av inger Nilsson - 1 februari 2013 13:24

Usch! så sjuk jag har varit. Jag har haft lunginflammation. Fick lov att åka till Södertäljeakuten. De är tur att man har en bra grundkondition. Jag har varit ute på en liten promenad idag. Det var härligt och solen skiner. Jag har bara orkat att göra smågrejor om dagarna. Tur att jag har en snäll son som kan hjälpa mig. Igår var jag på vårdcentralen och kollade mig. Sänkan hade gått ner till 6 från över 200. Jag talade om att jag var yr och darrig. Doktorn sa då det är inte konstigt med en så kraftig infektion du haft och ätit så stark antibiotika. Jag måste prisa Södertäljeakuten. Där fanns bara vänliga , snälla och omtänksamma sköterskor och doktorer.

Jag ska fortsätta att berätta lite om mitt pluggande på Lärarhögskolan senare. Jag tycker det var bland det bästa jag har gjort. Om jag hade lite självförtroende innan skolan så fick jag mycket mer efter.

Senaste inläggen

Presentation


mina intressen är mina 3 katter, trädgården och skolfrågor

Senaste kommentarerna

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ tremissar med Blogkeen
Följ tremissar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se