Alla inlägg under mars 2013

Av inger Nilsson - 31 mars 2013 18:54

 

Hunden Nosslin


   

Påsk installation

Av inger Nilsson - 31 mars 2013 17:15

På påskafton har vi alltid KUCKELIKU. Vi träffades vid stugorna nära sjön. Mina barn ordnade lite påskkul. Vi började med en tipspromenad i skogen. Efter promenaden fikade vi i vävstugan. Vi var 16 pers. Sen ordnades det en agilitytävling. Jag var hund. Det var att hoppa slalom i ringar och mellan pinnar och krypa genom en tunnel. Jag fick ta det lugnt. Jag har ju armen gipsad. Vi gjorde också en påskinstallation med olika grejer bl. a. krattor, ok, bunkar, lyktor och en massa  andra grejor. Sedan var det prisutdelning. Vi köper några priser var så det räcker till alla. Vi avslutar kvällen med en god middag. Alla har lagat något gott. Vi var hos mig på Täppan. Alla stora högtider träffas vi hos mig. Det är barn och barnbarn och kanske några kompisar till mig och dom.

På påskafton hörde jag duvans  läte för första gången i år. Förra året hörde jag duvan den 14 mars. Tranan har jag varken hört eller sett  ännu. Det är så kallt på nätterna så snön smälter så sakta. Den vill man ha veck nu. DET SOM GÖMS I SNÖ KOMMER UPP I TÖ. HEJ FRÅN HUNDEN NOSSLIN. 

Av inger Nilsson - 22 mars 2013 19:03

Jag gick min vanliga promenad genom skogen upp till torpet vid sjön.Där bor min tvillingsyster. Det har varit många soliga  dagar och vi har gått långa sträckor på sjön. I onsdags var det snöbyar men vi  tyckte att vi skulle gå ut. Jag gick väl lite för fort, så jag halkade på en liten isfläck och landade på vänsterhanden. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag förstod att något hänt i handleden. Jag hoppades på att det var en rejäl stukning. På torsdagens morgon var det blått och svullet.Jag förstod att jag hade brutit något i handleden. Då utbrast jag i en lång harang av ord som jag inte kan återge här.Jag skulle  bära in mina pelargonior och fuchsior för att plantera om dom. Inför påsken hade jag tänkt att städa och laga mat. Jag tror nog att mina snälla barn hjälper mig. Det var bara att sticka iväg tlll akuten i Södertälje. Sonen var bussig och skjutsade mig dit och hämtade mig. Jag fick komma till röntgen och då såg dom att jag  hade fått ett brott på handleden. Inget ben hade gått riktigt av. Jag måste förstås bli gipsad. Tur att det var vänsterhanden. För några år sedan sprang jag på Södermälarstrand och snavade på en gatsten. Vi hade bråttom till mitt barnbarns studentutspring. Då var det högerhanden som jag tog emot mig med. Jag bröt lillfingret och fick gipsa hela armen. Det var på sommaren i värmen. Det var ruskigt jobbigt. Nu har jag lite erfarenhet från förra gången som jag har nytta av nu. Här är ett tips hur man kan sätta på sig bh.n Du ska knäppa den först och sedan ta på dig den. Det går jättebra. Det som är besvärligt är att kunna vrida ur en skurtrasa med en hand. Jag får väl våttorka och torka torrt efteråt. Diska är rätt besvärligt för jag har ingen diskmaskin. Man får vispa runt disken i hon. När jag hämtar ved ta jag sparken till hjälp. Allting går om man ger sig fan på det.

Av inger Nilsson - 14 mars 2013 10:44

När vi började med engelska på lågstadiet i Gnesta 1982 var det många som blev intresserade. Klassen och jag fick besök bl.a av Beatrice Ask. Barnen och jag tyckte det var jättekul att det var så många som besökte oss. All rekvisita tillverkades av barnen. Beatrice Ask tyckte att barnen var väldigt duktiga. Sedan gick vi till hotellet tillsammans med kommunpolitiker och åt en god lunch. Jag var faktiskt lite stolt över detta. Det var många lärare från olika skolor som kom och lyssnade. Jag hade också metodiklektorer som kom. De tyckte att barnen hade ett bra uttal. Det gladde mig för jag hade inte de 20 poäng i engelska som en del tyckte behövdes för att undervisa i engelska på lågstadiet. Jag var den enda på skolan som tog emot besök. Jag vet inte varför. De kanske var rädda för att göra bort sig. Jag tyckte bara att det var kul fast det blev lite extra arbete. Vi bjöd också in föräldrar till detta och ordnade afternoon tea.

I morse hörde jag på radion och lyssnade på doktor Pi. Vad var nu detta? Då fick jag höra att det var Pi dagen idag. Det är ju månaden mars och datumet den fjortonde. Alltså 3,14. Jag fick  höra att det firades mycket i USA. Doktor Pi hade ordnat en temadag om detta i sin skola. Barnen från sex till sexton år fick lösa kluringar och olika problem. De fick också hitta på runda ord t.ex pion, pilot o.sv Det blev förstås pitt också. Varför tar jag och skriver om detta inlägg. Jo, doktor Pi sa att alla tycker väl om matematik men inte matematikundervisningen. Han tyckte den måste bygga på intresse, samtal och olika lösningar på matte problemen. Som jag har skrivit i föregående bloggar så tycker jag att all undervisning ska bygga på detta. Så det var roligt att höra en lärare påpeka detta. Kreativitet och kunskaper ska gå hand i hand. Glöm inte att det du gör med kroppen stannar i knoppen och glöm inte handen, pennan och penseln. Bloggtanten ger sig aldrig.

Av inger Nilsson - 13 mars 2013 14:10

Det är ganska kallt. Men solen har varit framme många dagar i rad. Min tvillingsyster och jag har gjort promenader på sjön. Då gassar solen härligt. Det kan gärna få bli varmare så snön smälter. Här har jag drivor av snö som ska bort. Förra året var det plus tio grader och jag höll på att klyva ved. Det har jag inte kunnat på hela den här vintern. Den 14 mars förra året kom tranan hit och jag hörde  duvans läte. Få se när det blir i år. Jag har en duktig son som håller på att reparera ett rum åt mig. Det blir jättefint och det är kul att få se något nytt. Det för lite med sig både nytänkande och städning. Jag håller ju på att anlägga en ny liten  trädgård. Jag vill att det ska bli en sinnenas trädgård. Jag pulsade i snön och tittade på de buskar som jag planterade i höstas. De har alla fått knoppar. Jag köpte dom för en billig penning på Plantagen när dom hade utförsäljning. Då ska man passa på tycker jag. Nu kommer en av mina katter tassande och jamande. Han vill att jag ska ta en stödknopp tillsammans med honom. Så får det bli. Hej från den bloggande tanten. 

Av inger Nilsson - 13 mars 2013 13:01

 Regeringen ville att alla barn skulle börja läsa engelska redan första året i skolan -92. I Gnestaskolorna hade vi då jobbat med engelskan från åk.1 i tio år. Jag var då helt övertygad om att vad vi gjorde var rätt och när det då erkändes fylldes man av glädje. När jag började engelskundervisningen i min etta -82 visade det sig att barnen kunde många ord på engelska. Vi byggde på ordförrådet med sånger, engelska ramsor som  vi dramatiserade. Barnen fick rita och skriva lätta engelska ord.Vi fick också köpa in olika läromedel bl.a små enkla böcker. Att tidigarelägga engelskan gjorde att man inte behövde forcera inlärningen. Barn som behövde mycket träning kunde verkligen få detta. Klassen tyckte det var jätteroligt när vi jobbade med engelskan. Att ha renodlade engelsk lektioner var verkligen ingen bra ide. Jag tog ofta tillfället i flykten. När vi pratade om t.ex en häst så tog vi upp det engelska ordet också. I ettan jobbade jag småstunder med engelskan. I tvåan och trean utökade vi lektionstiden.Engelskan ska vara ett roligt ämne och att man har tid att leka in det.Det var en slump att Gnesta började att ha engelska i hela lågstadiet. Lärarna var mycket missnöjda med att undervisa i engelska vart tredje år, i åk.3 De ville skjuta upp starten till åk.4 De skrev till skolstyrelsen i ärendet. Skolstyrelsen kunde inte finna några skäl att skjuta upp engelskstarten. Så kom tanken upp, tänk om vi skulle börja i åk.1 Jag tyckte det var jätteroligt att det blev så. Det var inte en lätt början. Flera lärare knorrade stort. Skälen var att dom inte hade tillräcklig utbildning ,sa dom. Vi fick utbildning och läromedel. Jag sa, det kan väl inte vara svårare att säga "dog" i ettan än i trean. Att börja med engelskan i ettan var en av de roligaste och bästa händelser under min lärartid. BÖRJA TIDIGT MED ATT LÄRA OLIKA SRÅK.

Av inger Nilsson - 7 mars 2013 15:36

Skolan är på många sätt bra idag. I jakten på alla kunskapskrav så får de viktiga estetiska ämnena stå åt sidan. Jag menar  inte att man måste renodla de estetiska ämnena utan låta dessa ingå varje dag i alla ämnen. Pennan och penseln är borta. Man har försummat handen och penseln. Barnen har tillgång till ett oändligt flöde av information och de kan mycket. Men på vissa bitar är de analfabeter. Pysslet är borta. Det är ju inte produkten som är viktigast utan vägen dit. Det är viktigt för motoriken att få använda olika pysselmaterial. En del barn har t.ex svårt för att använda saxen. Färg och form är också en viktig del för utvecklingen. Barnen behöver själva få exprimentera med olika färgkombinationer. På lågstadiet tycker jag att det ska finnas pysselhörna och målarhörna. På mellanstadiet ska de också finnas experimenthörnor. Man kan ju göra allt detta på datorn. Men att barnen själva får jobba kreativt är mycket viktigt. Ett kreativt jobb ger också goda samtal.   Den lekfulla attityden , en tillåtande miljö och en positiv anda i klassrummet är positivt för lärandet. De barn som behöver hjälp får det inte idag. Det behövs mer resurser. Fler lärare förstås. Men kan kan organisera om. Är man två klasser som har ett samarbete så kan t.ex en lärare ta med sig en stor del av klasserna och ha skrivlektion med de som är intresserade. De andra kan läraren och en specialpedagog hjälpas åt med. Det fordrar förstås lokaler. I  DN i dag står det om niornas mattekunskaper. Det skrivs om att eleverna tror att en fjärdedel är mer än en tredjedel. Ja, det är nästan konstigt att inte låg och mellanstadiet har kunnat konkretisera detta så att alla har lärt sig. På lågstadiet bakade vi muffins och delade i olika delar. Jag behövde bara påminna barnen om muffinsbaket så kom dom ihåg. På högstadiet får väl eleverna baka tårtor och dela på. Jag är säker på att alla har lärt sig då. En del elever behöver mer för att få lika mycket. EN SKOLA FÖR ALLA HAR VI INTE. EN SKOLA FÖR DE FLESTA HAR VI.

Av inger Nilsson - 2 mars 2013 16:02

I mina föregående bloggar har jag skrivit lite om Ulrika Leimars ,Läsning på talets grund och Gudrun Malmers matte metodik som jag inspirerades av under min lärartid. Jag ville ha en kreativ undervisning med  barnen och att jobba med olika teman. Jag  blev intresserad av Loris Malaguzzi. Han var chef för den kommunala barnomsorgen i Reggio Emilia i Italien.Han skrev den här dikten. ETT BARN HAR HUNDRA SPRÅK MEN BERÖVAS NITTIONIO.SKOLAN OCH KULTUREN SKILJER HUVUDET FRÅN KROPPEN. DE TVINGAR EN ATT TÄNKA UTAN KROPP OCH HANDLA UTAN HUVUD. LEKEN OCH ARBETET,VERKLIGHETEN OCH FANTASIN,VETENSKAPEN OCH FANTASTERIET, DET INRE OCH DET YTTRE GÖRS TILL VARANDRAS MOTSATSER. Hur är det i skolan idag? Kan vi här i Sverige lära något av Reggio Emilia. Även i svensk skoldebatt ställer man ofta kunskap och skapande mot varandra. Man konstaterar att barn har svårt att läsa och skriva och förordar mindre skapande och "flum" och mer teori i skolan. Men fantasi och förnuft är inte varandras motpoler. Fantasin är förnuftets förutsättning. Det gäller att ta tillvara barnets hundra språk. Jag rekommenderar alla som arbetar i skolan att läsa denna bok från UR Utbildningsradion. ISBN 91-26-8111500-1 av Karin Wallin, Ingela Machel och Anna Bersotti.Det jag har skrivit här har jag hämtat från boken Ett barn har hundra språk.Den här boken är utkommen 1981 men jag tycker att den är relevant i dag och i framtiden också. Tänk själv hur det är. Lär du dig saker av att bara läsa i böcker.Du behöver väl praktisera de olika momenten. För t.ex måste du väl öva på att åka skidor och skridskor inte bara läsa om hur man gör. För att lära sig köra bil måste du väl ut i trafiken och träna. De här sakerna är väl självklara för dig. Men i skolarbetet är det inte självklart. VARFÖR? Än en gång DET DU GÖR MED KROPPEN FASTNAR I KNOPPEN.

Senaste inläggen

Presentation


mina intressen är mina 3 katter, trädgården och skolfrågor

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards