När tvillingsyrran och jag hyrde mopeder gjorde vi många åkturer på Kreta. En gång kom vi upp till en bergsby som hette Oros. Vi kom rätt in på en liten gård där det stod en kvinna och tvättade i en gryta. Vi pratade lite med varann, jag kan lite grekiska. När vi varit där ett tag kom hon ut med en korg ägg. Jag sa,vi har ganska långt att köra så jag var rädd att äggen skulle gå sönder. Då gick hon in och kokade äggen och bjöd oss . Vi  fick bröd och vin till. Sån otrolig gästfrihet . Hon hette Thalia. Så enkelt hon levde i sitt lilla stenhus. Detta glömmer jag inte och jag har alltid kameran med mig så det blir ofta att jag tittar i mina album..

Ett annat minne var när vi kom till ett bröllop. Det var jag, min syster och hennes man som skulle åka till en taverna och äta. Vi hade åkt flera gånger med Elefterios taxi. Han undrade om vi ville åka till ett grekiskt bröllop. Det tyckte vi var kul. Vi kom till dansen och maten. De bjöd in oss. Min systers man fick dansa med bruden. Det var en trevlig och fin kväll med mycket dansande och god mat. Jag tror inte att  svenskarna skulle vara så gästfria. Det var verkligen en upplevelse.

Vi har också fotvandrat i den lilla ravinen som heter Embros. Tänk att få uppleva så mycket olika blommor och dofter av kryddor. På bergskanterna hängde små cyklamen och på marken växte vilda tulpaner och orkideer. Vi gick över porlande bäckar där man kunde dricka det klara vattnet. Det är otroligt att där finns så många naturtyper.

Vi har också besökt alla berömda platser och kyrkor och andra sevärdheter på Kreta. Tänk alla ljud och djurläten som är förknippade med semestrar  fågelkvitter. tuppars galande och förstås cikadorna.

I staden Rethymnon är badstranden nästan en mil lång. Oförglömliga är alla soliga bad med ett behagligt vatten. Blir man hungrig är det bara att gå några steg till tavernan, dricka en kall öl och förstås äta deras goda Mousaka.

Kram från Bloggtanten 81 år

Jag tittade i mina album. Då längtar jag tillbaka till Kreta. Jag har varit där sexton gånger. De flesta resorna dit har jag gjort med min tvillingsyster Sylvie. Det är en ö där alla naturtyper finns. I norr med Vita bergen som kan vara snöklädda. I söder med tropiska växter och bananpalmer. Jag har varit runt på hela ön. Syrran och jag var ofta stationerade i Rethymnon. Vi åkte till olika platser på ön med buss eller taxi och sov över. Vi hyrde också mopeder och åkte omkring med och träffade lokalbefolkningen. Vi tyckte det var roligast att röra på oss. Vi fick också vänner i Rethhymnon, Nikos och Stella. Vi träffade Nikos i Parken och han bjöd oss på ozo och frågade om vi ville komma hem till honom och äta middag. Vi blev lite betänksamma men sa, vi  är ju två, så vi tackar ja.  Det blev en trevlig kväll med Nikos och hans fru Stella. Vi besökte dom sedan varje gång vi reste till Kreta. Vi fick alltid god mat. En gång åkte vi taxi med dom till deras farm som dom kallade sitt lilla hus vid den västra kusten. Det var sex mil dit. Ett underbart litet ställe med citronlundar ikring och havet en liten bit ifrån. De är borta sen länge nu. Vi har också gått Samariaravinen tre gånger. Den är sexton kilometer lång, stenig och brant. Då åker man buss upp till Vita bergen och går ravinen och slutpunkten är Agia Roumeli sedan båt till Chora Sfakion och till Rethymnon med buss. Bussen måste backa i hårnålskurvorna för att komma runt. Vi var faktiskt lite rädda. Första gången vi gick ravinen fick vi sån träningsverk att vi knappast kunde resa på oss dagen därpå. De andra gångerna vi gick tog vi det lugnt den första sträckan. Den var sex kilometer och det var som att gå utför en stenig trappa. Jag har många trevliga minnen från denna underbara ö. Jag kan verkligen rekommendera er en resa dit. Det kommer fler minnen i en annan blogg.

Jag har varit ute och städat lite på tomten och krattat. Jag tycker det är härligt att se och höra att våren kommer närmare. Må så gott alla därute önskar bloggtante 81 år.

En fin dag med sol och talgoxarnas kvitter. Nu är det kråkvinter. Kråkorna har börjat att bygga sina bon. Det är imponerande att se hur kraftiga grenar de kan ta i sin näbb och bygga av. Förra sommaren så slängde jag ut en hel gammal painrich på skulhögen. Skulor är allt som man slänger på komposten för att det sedan ska bli jord. Ett uttryck som jag fått från min mamma och mormor. En kråka kom flygande med hela painrichen i näbben. Det såg verkligen komiskt ut. Kråkor äter det mesta dom får tag på.

På alla HJÄRTANS DAG bjöd jag mina barn  med respektive , barnbarn och min tvillingsyster Sylvie. Jag bjöd på hembakat bröd och pajer. Till efterrätt hade jag gjort små bakelser med nötbotten, jordgubbar och grädde. Jag fick mycket beröm för min spenatpaj.

Här är receptet: Gör en pajbotten inte för tjock och förgrädda den. Lägg på tinad och urvriden bladspenat. Häll på olivoja och strö på chiliflakes, Fördela två paket fetaost över spenaten. Gör ganska mycket redning av tre eller fyra ägg, en halvliter grädde och några dl. mjölk. Lägg i mycket riven ost och krydda med salt och svartpeppar. Det blir mums.

Med tanke på vänliga veckan som varit tycker jag så här.

I tid och rum och var sekund finns alltid någon att ge ett leende och ett vänligt ord.

Så låt alla dagar vara särskilda dagar.

DET ÄR NÅGOT SÄRSKILT IDAG, MEN INTE BARA IDAG

Kram från Bloggtanten 81 år

Det har varit sol och dagsmeja några dagar. Det är härligt när det droppar från taken och fåglarna vaknar till liv. När jag jobbade i skolan och jag skulle lära barnen fågelläten så sa jag att talgoxen låter på ett bestämt sätt. Om du lyssnar kan du uppfatta fågelkvittret som SITTER DU´,SITTER DU.´ Nu gläds jag åt att våren är på väg. Mycket snö är det som ska bort förstås. Jag har ett tak som jag måste upp och skotta på. Jag får nog hjälp av mina barnbarn.

Jag har varit med min tvillingsyster till Södra Djurkliniken. Hennes katt Cattla hade fått urinvägsinfektion. Där var de väldigt bussiga och omhändertagande. Hon ska äta penicillinpasta i sju dagar. Så vi hjälps åt att hålla henne och öppna munnen. Det går bra när man är två som hjälps åt. Det kostar en slant men vad gör man inte för sina djur som man älskar.

Jag har ju tre katter som är sju år och hållit sig friska hittills så jag får säga Peppar, Peppar ta´i trä. 

Vi katter på Täppan, Lakrits, Saffran och Vanilj har lärt oss mycket under våra sju år Vi har en kattlucka att gå ut och in i. Vi använder den mest på nätterna och när matte inte är hemma. På dagarna får matte lov att öppna dörren när vi sitter där och jamar.Vi tycker det är lättare att komma ut då. Vi slipper att "taffla" med våra nosar så mycket så  vi får upp luckan. Vi känner igen våra namn när matte ropar och hennes billjud. Vi är lite reserverade för folk vi inte träffar så ofta. Är det någon kändis som kommer ligger vi lugnt kvar på våra platser annars rusar vi ut. Vi förstår också när matte säger LÄGG DEJ NER. Så fort matte går förbi oss så pratar vi. Då vill vi att matte ska kela med oss. Vi blir också lite besvärade av när hon läser morgontidningen. Då går vi upp och lägger oss på den, Vi måste också ha en macka när matte har sitt morgonfika. Vi slickar förstås bara av smöret. Jag, Saffran hoppar alltid upp på kylskåpet på morgonen när jag vill ha min fiskfrukost och äter där. Jag har lite dåligt bordsskick. Jag tar maten med tassen och slickar sen på den. En gång hade matte gjort köttfärsröra och ställt bunken på en bänk. Då passade jag på med tassen och började att äta. Det tyckte matte såg kul ut så hon tog fram kameran.  Vanilj har alltid sin frukost på bordet och Lakrits äter på byrån. Som ni hör har vi fått våra små egenheter under åren. Kramar från tolvtassarna och matte bloggtanten.

Som jag sa i förra bloggen så brås jag,Vanilj, på min mamma Honsan. Jag är spräcklig som hon var brun, beige och vit men med mycket ljusare färger. Teckningen kallas för sköldpadda. Mamma Honsan blev 21 år gammal. Hon fick oss när hon var sjutton år 2007. Ibland ligger jag och sover hos min matte men jag vill inte ha sällskap av mina syskon. När matte läser tidning då hoppar jag upp och lägger mig på den för då vill jag ha lite kel. Jag är också matglad som brorsan men jag håller min figur smärt. Saffran är tokig i kokt fisk men jag äter gärna annan mat. Det tycker min matte är bra för fisk är så dyrt säger hon. På sommaren springer jag ofta upp till stugorna vid sjön. Mattes tvillingsyrra bor där och har en katt som heter Kattla. Jag tycker det är kul att träffa henne så jag sitter där och jamar högljutt. Där uppe är det också en bra jaktmark gott om byten möss och sork. Syrran och brorsan håller sig mest hemma. Nu på vintern vill jag inte gå dit upp.Det är så besvärligt att gå i den djupa snön.

Jag Saffran tycker om att tampas med mina syskon. Det blir nog lite för hårda tag ibland för Vanilj morrar åt mig. Lakrits ger gärna mig en omgång. Jag har begär på kokt fisk. På morgnarna när matte stigit upp hoppar jag upp på kylskåpet och sitter där och skriker tills matte har öppnat kylskåpsdörren och jag har fått upp min tallrik med fisk. Jag äter också en macka med smör på när matte fikar på morgonen. Men bara då. Jag sover nästan varje natt hos min matte. Då vill jag ligga som en sjal runt henne hals. Det kan inte bli så länge för matte kan inte sova så bra då. Hon puttar hon ner mig till fotändan efter ett tag. Det gillar jag inte så jag försöker några gånger till med samma resultat. 

Jag Lakrits ligger gärna inne om dagarna men syrran och brorsan ligger mycket på vinden. Till vinden har vi en stege att kliva upp på. När matte går förbi mig så "pratar" jag med henne och rullar runt. Då måste hon stanna upp och kela med mig. Min matte är ju ganska gammal så hon brukar ta sig en stödknopp. Jag vet ungefär tiden. Då hoppar jag upp på köksbordet och jamar. Då lyfter matte upp mig och vi går och sussar en stund. När matte går ut så vill jag också det. På sommaren sitter jag ute och väntar tills hon kommer tillbaka hem.

Matte säger att i en annan blogg ska hon berätta hur kloka vi är och vilket sällskap hon har av oss.

Många tasskramar från oss tremissar.

Innan mina kissar skriver lite om sig själva så vill jag berätta att mina penseér kommit upp i småkrukorna. Det är jättekul tycker jag att börja så smått att tänka på våren. När jag går ut får jag en annan uppfattning. Det snöar varenda dag så motion får man av snöskottning och vedhämtning. Det är tur att min snälle son Björn har en fyrhjuling med plog så vi får bort snön lättare.

Så här berättar vi tolvtassar: Vi är tre kattsyskon. Vår mamma Honsan fick oss när hon var sjutton år. Hon födde oss under en rotvälta i skogen. Jag Saffran är en röd tabby och matte kallar mig för sin lilla

lussebulle. Jag har svårt att förstå det men jag är förstås matglad och väldigt gosig. Jag Lakrits är vit med svart mask. Matte kallar mig för sin sötknopp. Jag tycker väl att jag är snäll och go´ och ligger och kurrar på mattes mage. Jag Vanilj är lite försiktig av mig men vill gärna bli kelad med. Ibland nyper jag matte i kinden, inte hårt. Det är för att jag tycker så mycket om henne.

Matte kallar mig för storkickan. Jag är äldst i syskonskaran. Jag brås på min mamma Honsan.

Matte har alltid visslat på oss. Då kommer vi kutande. Vi "pratar" nästan alltid. Både när vi går ut och kommer in. Matte säger att hon tycker om att vi pratar med henne och att hon måste ha några levande varelser i huset. Hon tycker också att vi är duktiga på att fånga möss. Ibland öppnar matte skåpet under diskbänken så vi kan fånga mössen som kommer in. Men de bästa jaktmarkerna är förstås utomhus.  Matte säger att hon älskar oss och att hon har ett härligt och mysigt sällskap av oss. Vi tycker också väldigt mycket om henne. Vi får god mat och mycket kel. Ibland får vi lite räkor. Då blir vi jätteglada för det är absolut det godaste vi vet. Vi fortsätter att berätta om oss i nästa blogg. Många krammjau från oss tre kattsyskon i skogen. Matte bloggtanten hälsar också att ni ska ha det bra där ute.