Veckorna bara rinner förbi. Mycket att pyssla med  i trädgården har det varit. Mycket krattjobb finns kvar, lite tråkigt tycker jag när det finns så mycket annat kul att ta itu med. Jag tar en morgonpromenad i trädgården. Det är härligt att se att det kommer upp nytt för varje dag. Krokus, påskliljor, vintergäck, blommor i alla färger och till detta fågelkvitter. Inte tokigt va!

Jag har haft två rekorderliga gubbar här som har fällt träd åt mig- Torsten snart 80 år och Sigvard 85 år. Raska gubbar som fällde åtta träd så jag fick en solig och öppen plats nära huset. Nu har Björn min son mycket att såga och jag att klyva. Klyva ved tycker jag är kul och man har tid att stå och filosofera lite.

Det har varit många tankar kring det hemska som hände på Drottninggatan. Vad har hänt med dessa  personer som kan utföra så grymma dåd mot sina medmänniskor, obegripligt.

Det har varit många känslor den här veckan. Sorgligt med bussen som välte och några ungdomar fick sätta livet till. Glada skolklasser som sett fram emot en härlig skidsemester och så slutar det i denna tragedi- 

Jag känner verkligen med alla som mist någon och alla skadade- Livet sitter verkligen på en skör tråd.

I allt detta hade min snälla tvillingsyster bjudit mig på Intiman. Det var en föreställning med Hepstars och Svenne Hedlund. Föreställningen var i lördags. Vi hade lite betänkligheter inför att åka till Stockholm. Vi bestämde oss för att gå på teatern. Det var trevligt och lite nostalgiskt. Svenne berättade lite om sitt liv och musiken. Det kändes väldigt bra att få lite kul till livs.

Ta vara på er kram från Inger

Det har varit många dagar med solsken. Då blir det att jobba ute. Då trivs jag och tycker det är kul. Jag tar det lite lugnt och vilar på min gamla träsoffa ute. Jag ska väl inte skryta men jag tycker att jag är ganska duktig för min ålder, 83 år. Trots vädret idag har jag varit ute och krattat i en och en halvtimme. Vi har fällt ganska många träd så nu är det risdragning för hela slanten och det blir jobb många dagar framöver. Dessemellan får man göra det andra trädgårdsjobbet att klippa vissna blommor och ansa lite buskar och klippa lavendel. Jag har också gödslat med hönsgödsel.

Många krokus har tittat upp och en del blommar i gult och blått. Jag gläder mig mycket åt att gå och titta och det händer mycket varje dag. Jag kunde inte motstå att köpaa en kruka med små penseer som jag ställde på min gamla stol. Vintergäcken lyser som små gula solar i rabaatten.

Vårkramar till er från Inger  

I slutet av 50-talet lanserades New Looken. Vår mamma Märta  var jätteduktig på att sy. Hon sydde det mesta av våra kläder tils vi var i fjorton-års åldern. Jag läste Fickjournalen och i den fick jag se att det fanns det nya modet med New Loook i tyget beckebölja. Beckebölja är ett tunnt bomullstyg med slät och rynkad väv(bubbligt tyg). Mamma sydde till mig och min tvillingsyster Sylvie varsin likadan klänning av gult beckeböljatyg. Klänningen skulle gå ner till vaderna. Vi fick också vita sandaletter som snördes upp en bit på benen. Oh, så glada och fina vi var. Sen var det bara att gå på midsommardans till Jerikos gård i Snättringe.

År 1947 lanserade den franske modekreatören Christian Dior sin debutkollektion "New Look". Stilen var  revolutionerande. Dior använde mängder av tyg till sina plagg, som kännetecknades av smal midja, betonad byst och vadderade höfter.

Text och bild om New Look hämtat ur Mode -och stilhistoria Text: Megan Cullis   Illustr. Elena Selinaova  Formgivning: Caroline Day

En jättetrevlig bok med dockor att klä på.

Passa på att fråga gamla släktingar om äldre tider

Kram från Inger

Jag var sexton år 1950

cyklade med kompisar

drack champis

gick hand i hand med min första förälskelse Per-Olof Hårdstedt

spelade kort i affären i Snättringe med Per-olof och Stickan

Stickan jobbade i affären och bodde i samma hus.

var på Stuvsta bio

bodde på Dalkantsvägen i Snättringe med mamma Märta och min tvillingsyster Sylvie

lyssnade på Hylands Karusellen tillsammans med mormor Cecilia, morfar Erik, morbror Sven, Mamma och syrran  

gick till Snättringe dansbana

gick till sömmerskan i Snättringe som sydde fina dräkter till mig och syrran

slutade realskolan

började jobba på posten i Älvsjö

tvillingsyrran Sylvie började jobba på damfrisering när hon var fjorton år

red på Bredängs ridskola

hade långt hår

fick håret fixat av min mamma som hade en liten damfrisering i huset

bakade alltid något gott till lördagarna 

Det var en rolig tid tyckte bloggtanten Inger  

Dagen började med brödbak. Att baka matbröd går lätt och är gott att äta. En nybakad macka med bregott tycker jag är jättegott. Jag brukar baka på en och en halv liter vatten. Det går ju lätt när man har en assistent. Jag kom att tänka på min mormor Cecilia som hade en affär med bageri i slutet av 20-talet  i Snättringe. Tänk att stå och knåda stora degar och göra limpor och småbröd för hand. Innan min tvillingsyster och jag var födda så hjälpte vår mamma Märta och hennes bror Sven till i affären. Mjölken kom med hästskjuts på morgonen. Då fick man ta med en flaska som mjölken mättes upp i. Smöret kom i stora förpackningar och vägdes upp i en bit som man ville ha. Alla varor slogs in i papper. Stora silltunnor stod på golvet. Då togs det upp så många sillar som önskades. Jag har ett skåp med glasdörrar som stod i affären också med olika sybehör i. Under hela min uppväxt fick jag ta del av mormors ljuvliga tårtor och goda kakor. Min dotter Ingela bakar också gott bröd. Hon har nog fått ärva handlaget från min mormor. 

Min tvillingsyster och jag har tagit oss en vårpromenad. Plus fem grader varmt och mycket fågelkvitter. Det var tre kanadagäss som flög förbi med sitt speciella läte. Då blir man glad och förstår att våren är på väg.

Vårkramar från Inger  

I veckan har det varit katter för hela slanten. Stackars lilla Vanilj hade fått en skada i vänster baktass. Det verkade inte att läka så jag kontaktade Emma veterinären i Gnesta. Det är bra för hon gör hembesök. Det hör till saken att Vanilj är skräckslagen när man sätter henne i bilen.  Hon har ett läte som låter hemskt. Först fick Vanilj en lugnande spruta. Hon somnade på ett par minuter. Sedan blev det rengöring av tassen och flera sprutor, en för inflammation och en för kattsnuva och pest. Till sist en uppvakningsspruta. I sju dagar ska hon äta antibiotika och det är inte så lätt att ge. Syrran kommer och hjälper mig. Jag håller i Vanilj och Sylvie öppnar munnen och fort in med medicinsprutan. Sen ska man försöka hålla katten inne och det är inte lätt. Mina katter är utekatter så de vill inte gärna gå på låda. Efter 2 dagars jamande var jag tvungen att släppa   ut henne. Det är en cirkus med att stänga för dörrar och kattluckan så att hon inte slinker ut för mycket. Efter de gånger hon varit ute spolar jag tassen med saltlösning för att få bort ev. smuts. Jag hoppas nu på att tassen blir bra så det inte behöver bli fler veterinärbesök. Det är så synd om djuren när de blir sjuka. De blir ju så rädda över allt man gör med dom.

Lite grönt också. Mina små ranunkelknölar har kommi upp. Jag sätter ut dom till våren.Jag fick ett tempelträd Ginko Biloba av Elisabeth. Det har bara varit en liten pinne sen i höstas men nu har det börjat grönska.

Härligt, idag har det varit lite solglimtar. Min syster Sylvie och jag har tagit vår dagliga promenad. Efteråt  var hon så bussig och klippte mitt hår och fönade. Sylvie var frisör innan pensionen. Det är verkligen en förmån att ha en frisör till hands. Min mamma var också frisör. Hon hade egen damfrisering och jobbade till hon var åttio år. Jag har aldrig behövt betala något. När jag var fjorton år och skulle åka till skolan  så gjorde hon alltid vågor i mitt långa hår. Hon hade en elektrisk kam. Jag gick på Högalids Samrealskola i Stockholm. Vi bodde då på Dalkantsvägen i Snättringe så det tog en stund med treans buss in till stan. I slutet av sextio-talet var det modernt med upptuperat hår och mycket sprej. När mamma hade fixat till håret på mig så var man snygg i flera dagar. I mitten på sjuttio-talet var jag lärare i en etta på skolan i Stjärnhov. Jag skulle ha mitt första föräldramöte så jag tänkte att jag skulle vara lite snygg i håret. Jag gick till frissan där och blev snygg. Ut går jag utan att betala. Jag var ju van att inte göra det. När jag kom till bilen då kom jag ihåg betalningen som tur var. Jag bad om ursäkt och berättade varför. Men hon måste ha tänkt att den nya läraren på skolan bara går utan att betala. Jag kände mig verkligt löjlig.

Bloggtanten Inger 83 år har det verkligen förspänt. Kram på er