Saffran kom inrusande med en mus i munnen och släppte den i köket. Det blev en väldig musjakt med hopp och skutt överallt i köket. Jag ropade ut med dig men då ledsnade Saffran och la sig på sin favoritplats. Det är byrån vid skorstensstocken där det är varmt. Saffran är en hankatt och lite lat av sig Jag tänkte det här ordnar sig när mina honkatter Vanilj och Lakrits kommer in. De är duktiga jägare. Jag såg inte vart musen hade tagit vägen. När Vanilj och Lakrits kommer in så går de direkt till min andra byrå i köket. De lägger sig där och inväntar bytet. De låg där stilla en timme. Sen blev det fart på Vanilj som är snabb som blixten. Hon knep musen och fick sig en godbit.

Mina tre kissar är ett stort sällskap för mig och olika som idivider. Alla pratar med mig men Saffran mest. Han är en riktig gnällkille. På nätterna vill han ligga om halsen på mig som en halsduk. När det är kallt på kvällen är det ganska gosigt men efter en stund får han lägga sig vid mina fötter.På morgonen när jag fikar så ser Saffran det och kommer och vill ha en liten macka med smör. Det är förstås bara smöret som gäller.Lakrits är den milda och lite försiktigare. Hon ligger på min mage och puffar. Hon vet att jag tar mig en stödknopp på dagen och vet ungefär vilken tid. Då sätter hon sig på köksbordet och jamar. Hon ser när jag klär på mig och går då med mig ut. Vanilj har varit lite av en ensamvarg. Nu vid tio-årsåldern har hon blivit väldigt social och är mest hemma. Förut sprang hon ofta till Lövvreten och jäklades med syrrans katt. Hon sitter varje kväll i mitt knä när jag tittar på TV. Hon ger mig en vänskapsgest genom att ge mig några slick på handen. Tänk vad katter lär sig och har många rutiner.

Kattmamman och Bloggtanten Inger 83 år ger er tasskramar från mig och tolvtassarna.

I fredags var min syster och jag till S:t Botvids kyrkogård i Huddinge. Vi besökte olika gravar. Där ligger vår mamma, mormor, morfar och morbror Sven i en grav. Min syster har också sin man där och jag min man, svärmor och svärfar.Det var stämningsfullt på kyrkogården och roligt att göra lite fint på gravarna.

I lördags var jag och mina döttrar Ingela och Elisabeth och barnbarnet Anton på Dillnäs kyrkogård där min sambo Bosse ligger. Cyklamen och ljungen var väldigt fin fortfarande.Vi la dit en krans och det blev vackert. Jag passar också på att lägga en blomma på Kalle på Skirens grav. Kalle var en farbror som jag känt sen barn.Dillnäs kyrka är en mycket vacker landsortskyrka mitt I sörmland. Den ligger högt med utsikt över fält och sjöar. På kvällen samlades familjen ute vid Lövvreten. Vi tände eldar och hade lite roliga tävlingar. Sedan hade vi knytis med  mycket god mat.

I dag söndag har jag varit ute och satt tulpanlökar och klippt ner lite visset. Jag har haft hjälp av Ingela och mitt barnbarn Linus med att sopa tak och rensa hängrännor. Det är första året jag inte varit uppe på taken. Jag har blivit lite rädd för att gå upp. Åldern börjar väl att ta ut sin rätt. Bra då att ha många hjälpredor

Linus är mitt yngsta barnbarn. Han har fyllt femton år och tagit körkort på moped. Idag har jag tagit en bild på honom.

Försök att fortfarande ha det fint i höstrusket KRAMAR från Inger Bloggtanten

Höstveckorna går verkligen fort med regn, sol och blåst. Jag har kört in ved i boden så jag hoppas att det räcker för vintern. Jag eldar jättemycket i mina kaminer för det blir en så härlig värme. Jag har det mesta klart ute just nu. Det kanske kan bli krattning längre fram om det inte blir snö tidigt. De flesta krukorna har jag tömt men jag har en del blommor som måste vara inne. Mina afrikanska liljor har jag satt uppe på ett kylskåp och ett frysskåp som jag har i ett utrymme som jag har lite värme på. Mina fem fuchsior sätter jag i pumphuset där det är fem plus på vintern. När min mamma Märta gick bort 2005 övertog jag en fuchsia som jag har delat under åren så det blivit fem krukor.

I helgen har jag gjort kåldolmar. Mina barn älskar kåidolmar. Det är inte lätt att få till dom. Jag tycker det är jobbigast att linda in köttfärsen och få kålbladen att sitta ihop. Gott blev det och uppskattat. Svampplockning blev det också. Det finns ju jättemycket trattkantareller, dessutom hittade jag ett ställe med svart trumpetsvamp. Det går säkert att plocka mer svamp. De fryser inte så lätt.

En fortsatt fin höst önskar Inger Bloggtanten 83 år ett tag till.  

Idag har vi röjt sly och buskar på vår lilla väg till Lövvreten. Det är en privat väg  och vägförening. Vi är

många som hjälps åt. Det är mina tre barn och barnbarn och Sylvies fyra barn och barnbarn. Alla har hus eller tomt. Mina barn har alla hus. Ingelas är färdigt och hon oTänk omch mitt barnbarn Anton bor där. Björns hus är snart färdigt som han bygger själv. Elisabeth och Per och mitt barnbarn Linus har snart den gamla ladan omgjord och färdigbyggd. Ingela och Björn bor här permanent. Elisabeth, Per och Linus har en liten lägenhet i Nykvarn. Efter avslutat arbete grillar vi korv och umgås.  

Det är mycket höstjobb på tomten. Jag tar bort vissna sommarblommor, delar på perenner. gräver i rabatter och rensar ogräs. Allt har vuxit så mycket i år och blivit för stort. Det är många dagar med regn och rusk. Alla höstens färger är ju underbara. Lyser solen en dag då blir man extra glad åt av att gå ut i skog och mark.

Jag har kluvit all ved färdig inför vintern. Det går åt mycket ved till mina kaminer. Jag har en braskamin och en gjutjärnskamin med prästkragar på. Det är en Bolinders nr. 101. Jag har fått den av min granne Kalle på Skiren. Han är borta sedan länge.

Kaminen är säkert mycket över hundra år. Den knastrar och sprider en härlig värme i vardagsrummet.

Lite poesi:

När dagarna är trista och grå, då tänker jag just som så:

Tänk hos Ida man skulle vara för hon är själva solen klara.

Höstkramar från Inger Bloggtanten 83 år

I fredags fiskade vi kräftor. Vi började med att gå till sjön som vi brukar och grilla hamburgare. Det var en fin kväll. Det är roligt att kunna vara tillsammans både gammal och ung. När skymningen kom la vi ut bete i kräftburarna. Det går nästan med vilket bete som helst. Kräftorna gillar varm korv också men vi betade med fisk. Det blev lite kyligt senare på kvällen. Tvillingsyrran Sylvie och jag nöjde oss med grillningen och vände hemåt. De andra vittjade ett par gånger på natten. De fick ett hundratal kräftor. På lördagsmorgonen kokade Ingela min dotter kräftorna som hon brukade. På kvällen dukade vi upp till fest hos Elisabeths. Per och Elisabeth har hela nedervåningen på den gamla ladan färdig och inredd. Så där finns det plats för många. Vi hade knytis så förutom kräftorna åt vi goda pajer och ost. Vi hade köpt lite goda vita viner till kräftorna. Det är verkligen skillnad på svenska kräftor och dom som kommer från t.ex Turkiet. Kräftorna som vi fiskar i Gullsmorasjön är verkligen aptitliga.  Vi var tolv vid bordet barn och barnbarn, Björn och hans Maria, Pers tvillingbror Erik och Lukas och Mikaelas sambo Andreas. Vi skojar och glammar och sjunger mycket. En trevlig fest blev det.

När jag var liten fanns det flodkräftor hur mycket som helst. Jag minns att min syster och jag fick vara med och fiska kräftor med vår morfar Erik. Vi gick i strandkanten och plockade. Sen kom pesten och nu har vi bara inplanterade kräftor.

I går började tranorna att samla ihops sig. Jag hörde deras höga läten.Det är alltid lika vemodigt när man ser fåglarna i stora formationer flyga iväg.

Lite poesi: VAR GLAD, SOM SPARVEN KVITTRAR OCKSÅ EN MULEN DAG.FÖR ILSKA ALLT FÖRBITTRAR, MEN GLÄDJE GER BEHAG.

Hej från Bloggtanten Inger.   Ni ska ha en fin höst hoppas jag.

I min förra blogg berättade jag om att min tvillingsyster Sylvie ocj jag började i skolan 1940, sex år gamla. Vi fick inga smörgåsar. De fick vi ta med hemifrån. Men vi fick en liten flaska mjölk. Jag tyckte det var jätteläskigt att ta bort kapsylen, därunder gömde sig en stor klump grädde, usch. Jag försökte pilla bort den och gömma den så gott jag kunde. Vilka minnen jag har. Jag tänker också på alla fina skolplanscher som fanns med under min skoltid. De illustrerade verkligen på ett bra sätt både blommor och djur. Kofamiljen på bilden köpte jag i småskolan när den skulle byggas om på 60-talet. Jag har flera skolplanscher i mitt lilla museeum på blommor, djur och en fin bild från ett skomakeri. Dessa bilder togs bort under min lärartid. Jag tycker att det skulle vara roligt att visa sådana bilder än idag. Barnen hade ju kunnat prata och skriva och lära sig vad hela kofamiljen heter. Det är viktigt att barnen får berätta för varandra och inte bara sitta och titta i paddan. Jag har också kvar en liten bokstavslåda av papp. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var roligt att lägga och skriva ord. I religion hade vi bilder som vi fick klistra upp i en bok när fröken hade läst högt. I trean fick vi börja i Segeltorps skola.

Lite poesi:jAG ÖNSKAR JAG VORE EN LITEN,LITEN MUS.SOM FICK EN EGEN LITEN VRÅ UTI DITT HJÄRTAS HUS.

Kramar från Bloggtanten 83 år