När min tvillingsysteroch jag bodde i huset på Snättringevägen så skulle jag gå till en kamrat och leka. De hade gjort en altan. Där fanns inget räcke. Under altanen låg det en massa stenar. Jag lånade en liten cykel och kom för nära kanten och ramlade ner bland stenarna. Det blödde mycket och jag fick hålla för såret. Jag ville nte att någon annan skulle se mig på hamvägen. När jag kom hem skickade mamma efrer en doktor Kärrström från Huddinge. Hon fick ta bort små benbitar ur såret och sedan fick jag ligga till sängs i fjorton dagar och vara hemma från skolan. I dag har jag en knöl kvar bak i nacken. En annan sak som hände mig när jag skulle sy på symaskinen.Plötsligt åkte nålen genom fingret. Det gjorde inte så ont. Vi fick åka till doktorn för att dra ur nålen. Jag kommer ihåg ännu idag hur ont det gjorde. Mamma berättade att min tvillingsyster grät och sa hon dör väl inte. En jul när tomten kom blev jag och syrran så rädda så vi grät våldsamt. Vi blev glada då vår kusin Bengt kom med paket. Vi fick var sin pojkdocka som vi var väldigt glada åt. Minnen från snättringe tidan var också att ofta kom mormor Cecilias syskon och morfars Eriks syskon på lördagar och söndagar. Mormor lagade god mat och gjorde goda gräddtårtor med apelsinkräm  emellan. Ibland fick vi stekt tupp med gräddsås för mormor hade höns bakom huset. Allt var jättegott. Nästa gång ska jag skriva om lite fler minnen.

Det är roligt att skriva om det som hänt.

Kram från Inger bloggtanten 86 år.