Skolan är på många sätt bra idag. I jakten på alla kunskapskrav så får de viktiga estetiska ämnena stå åt sidan. Jag menar  inte att man måste renodla de estetiska ämnena utan låta dessa ingå varje dag i alla ämnen. Pennan och penseln är borta. Man har försummat handen och penseln. Barnen har tillgång till ett oändligt flöde av information och de kan mycket. Men på vissa bitar är de analfabeter. Pysslet är borta. Det är ju inte produkten som är viktigast utan vägen dit. Det är viktigt för motoriken att få använda olika pysselmaterial. En del barn har t.ex svårt för att använda saxen. Färg och form är också en viktig del för utvecklingen. Barnen behöver själva få exprimentera med olika färgkombinationer. På lågstadiet tycker jag att det ska finnas pysselhörna och målarhörna. På mellanstadiet ska de också finnas experimenthörnor. Man kan ju göra allt detta på datorn. Men att barnen själva får jobba kreativt är mycket viktigt. Ett kreativt jobb ger också goda samtal.   Den lekfulla attityden , en tillåtande miljö och en positiv anda i klassrummet är positivt för lärandet. De barn som behöver hjälp får det inte idag. Det behövs mer resurser. Fler lärare förstås. Men kan kan organisera om. Är man två klasser som har ett samarbete så kan t.ex en lärare ta med sig en stor del av klasserna och ha skrivlektion med de som är intresserade. De andra kan läraren och en specialpedagog hjälpas åt med. Det fordrar förstås lokaler. I  DN i dag står det om niornas mattekunskaper. Det skrivs om att eleverna tror att en fjärdedel är mer än en tredjedel. Ja, det är nästan konstigt att inte låg och mellanstadiet har kunnat konkretisera detta så att alla har lärt sig. På lågstadiet bakade vi muffins och delade i olika delar. Jag behövde bara påminna barnen om muffinsbaket så kom dom ihåg. På högstadiet får väl eleverna baka tårtor och dela på. Jag är säker på att alla har lärt sig då. En del elever behöver mer för att få lika mycket. EN SKOLA FÖR ALLA HAR VI INTE. EN SKOLA FÖR DE FLESTA HAR VI.