I två veckor har jag kunnat åka spark på vägen. Men idag har sandbilen varit här. Det är ju bra när man ska ut och köra bil. I helgen har mitt barnbarn och jag varit ute med sparkarna och haft kul. Jag tycker det är svårt att styra en spark. I branta backar måste man bromsa med fötterna och se sig för så det inte finns sand och grus. Har man fart så slår det Kalle tvärstopp i gruset. Vi kom iallafall hem helskinnade. Jag minns när tvillingsyrran och jag växte upp. Vi bodde i Snättringe och en bit ifrån vårt hus fanns en brant backe. Vi var många som hade kul där. Vi satte ihop ett långt släptåg av sparkar.Vi kunde vara åtta eller tio som åkte tillsammans. Det gick jädrans fort. Vi stoppade inte förrän vid kiosken som låg vid Häradsvägen. Vi gjorde också flera gupp i backen så vi kunde hoppa på skidor. Jag kan säga att jag var duktig på skidor. Jag vann två gånger första pris i Segeltorps skola. Då var det ju inte tal om någon fjällsemester på 40-talet. Annars kunde man kanske blivit något. När jag gick på Lärarhögskolan -74 så  var det obligatoriskat med vinterutbildning. Vi  fick åka till Geilå i Norge. Jag var inte särskilt intresserad. Men det var bland det roligaste jag har upplevt. Jag åkte längdskidor i två dagar. Vi fick lära oss att bromsa rätt. Sen åkte jag utför resten av veckan. Vi kunde åka i bara tröjan, solen lyste från en klar himmel. Vi var härligt bruna när vi kom hem. På kvällarna var det också dans och mycket roligt. Det är enda gången  jag har åkt utför i mitt liv. Jag var lite  trött och blåslagen när jag kom hem.

JAG KAN MOTSTÅ VAD SOM HELST UTOM FRESTELSER.