Idag är det en grå dag både när det gäller väder och det som händer i Bryssel. Det är hemskt med alla terrordåd ute i världen och flyktingsituationen. Så många människor som lider idag. Mina tankar går ofta till detta. Därför är det viktigt att glädjas åt vardagen med trädgård, fågelsång och grönska. I går kväll hade vi vägmöte hos mig. Vi sköter en vägsträcka på ung. 4,5 km. Alla har olika andelstal som vi betalar efter. Jag bor längst bort så jag betalar nästan 5000; kronor. Jag har varit ordförande i föreningen i 30 år så nu får det räcka. Vi träffas hos mig. Jag bakar lite gott och håller i mötet. Vi brukar vara ett femtontal personer. Det är svårt att få några att ställa upp. När det kommer nya inflyttningar så klagar dom på att vägen är så dålig. Då informerar jag dom att inte åka så fort och att vi inte har obegränsat med pengar. Jag brukar skoja om att kan vi kan bidraga med 50.000 kr. var så kan vi asfaltera. Lite elakt säger jag att så här är många vägar ute på landet så  kolla innan du flyttar hit. Jag har åkt på dessa vägar i hela mitt liv, så det är inte mycket att klaga på. Jag berättar hur vägen var förr. När jag var liten gick det inte att köra ända fram utan vi fick gå  fem kilometer.

Jag hoppas på lite glada nyheter framöver.

Kram från Inger Bloggtanten 82 år 

VAD ÄR DET SOM DÖLJER SIG. ETT ÄKTA HAT.ELLER BARA EN ENSAM MÄNNISKAS LÄNGTAN EFTER ATT ÄNTLIGEN BLI SEDD. OKÄND FÖRF.

Efter regniga och grå dagar lyser nu solen och värmer. Idag tyckte jag att det var läge för vedklyvning. Jag har en stor vedklyv som spräcker stora vedklabbar. Jag har varit ute i två timmar. Vedklyvning ger tid för tankar och en härlig utemiljö med skogen inpå. Av fågelsången blir man glad också. Tolvtassarna mina tre katter ligger och lapar sol på ljugarbänken utanför snickarboden och följer mitt jobb. Tänk förr då det användes bara  handsåg och yxa. Vilket arbete det måste ha varit från att fälla träd i skogen och köra hem med häst och vagn eller släde. Sen började arbetet på gården med att såga itu stockarna och hugga ved till spis och kamin. Här har dom avverkat skogen med stora maskiner.Jag pratade med föraren. Det tar knappt en minut att fälla, kvista och barka ett träd. Det tråkigaste med dessa stora maskiner är att de gör så djupa spår i marken. Spåren i marken finns kvar här sen tjugo år och mer. Där jag har mitt hus Täppan är det mycket skog runtomkring och det har varit många träd på min tomt också som vi tagit ner och fäller fortfarande ett och annat. Om du tittar runt en björk så ska du se att det ofta växer en liten gran där. Något jag hört sen jag var liten är att BJÖRKEN ÄR GRANENS MODER. Jag brukar titta och det stämmer. 

FOLK ÄLSKAR ATT KLYVA VED. DET ÄR EN AKTIVITET DÄR MAN GENAST SER RESULTAT. Albert Einstein

Soliga jobbhälsningar Bloggtanten Inger

Det har varit fina solskensdagar men idag är det dimmigt. När jag tittar ut droppar det från taket det känns bra. Jag och min tvillingsyster Sylvie och Berit har varit på bio och sett "Våga älska". Det var en bra film både roande och lite sorgsam. Sven Wollter spelade verkligen bra trots sin ålder. Han är ju född 1934 som jag. Lite lunch blev det också på stan och kaffe hos Berit.

När jag sitter och bloggar så ringer Ingela från Åland. Hon och Anton har åkt dit på en liten trip. De bor på ett fint hotell i Mariehamn men åker runtomkring och tittar och grillar korv. Ikväll skulle dom besöka Mariehamns nya konserthus och lyssna på Melissa Horn. Mobiler och andra sociala medier är ju bra ibland. Jag kommer att tänka på när vi på Lövvreten skaffade telefon ung. 1940. Mormor och morfar tyckte det var viktigt så att vi kunde ringa hem till Snättringe och meddela hur vi hade det. Till Lövvreten de första åren fanns det inte en farbar väg utan vi fick knalla en halvmil genom skogen. Idag undrar jag hur det hade gått med barnbarnen. Tillbaka till telefonen. Ungefär en halvmil bort så fanns telefonstationen. Den hette Källhagen. Där fanns en telefonist. Till henne fick man tala om numret dit man skulle, så kopplade hon. Man fick vara försiktig med vad man telefonerade om för då fick hela området snart veta olika saker.( Kanske det var något bra med det.) Vi förstod att vi var avlyssnade. Den här telefonstationen fanns i ganska många år. Jag måste ha min fasta telefon kvar här på Täppan för det är dålig mottagning med mobilen.

Här är lite att tänka på:

Angår det dig kanske vad jag gör och vad jag tänker?

Angår det mig kanske vad du gör och vad du tänker?

Angår vi varandra kanske? Du och jag och alla vi som råkar leva här just nu och som det hänger på hur det ska bli i världen.

Angår vi varandra kanske? Kanske det ja...... Kanske.......

Jag vet inte vem som skrivit detta men jag tycker det är tankeväckande.

Kram från Bloggtanten Inger 

Ute skiner solen och det droppar från taket. Jag tror att våren är på intågande. I går kväll var jag på en trevlig födelsedagsfest på Farsta Gård. Min systerdotters man fyllde femtio år. För att hitta bordskamraten fick vi bilder föreställande olika personer från Astrid Lindgrens böcker. Jag fick konstapel Klings bild och letade efter en polis. Jag fick en trevlig herre till bordet. Vi pratade om allt möjligt bl. a. katter och hundar. Vi blev bjudna på en jättegod buffe med rösti och röror på, snittar av olika slag, potatissallad och rostbiff, lax, pajer m.m och olika dricka till, vin och öl. Sen drack vi kaffe med sju sorters kakor och tårta.

Jag kommer att tänka på när tvillingsyrran och jag  växte upp och vi fick följa med vår mamma och mormor till deras bekanta. Då firades inte så ofta födelsedagar men det var noga med namnsdagarna. Det var tant Elsa, tant Dagmar, moster Gerda, moster Ellen o.sv Då var det viktigt att bjuda på sju sorters kakor, tårta och vetebröd. Allt skulle vara hembakat. Vi tyckte det var jättegott. Då kunde alla prata med varandra och berätta olika nyheter. Idag sitter många med sina telefoner. Det gjordes också på femtioårsfesten jag var på. Jag tycker att det är lite oartigt när bordskamraten sitter där och knappar. Då kanske han har lite ordtorka och gömmer sig bakom den manicken. Vad vet jag eller kanske det har med min ålder att göra. Det blev en trevlig avslutning med mycket musik och dans. Jag tycker fortfarande att det är roligt med musik och att dansa lite. En härlig och gemytlig fest var det.

Takdroppshälsningar från bloggtanten Inger 82 år

  Det är Kalle på Skirens mor och fars brudsäng

Snö och kallt igen på Täppan. Solen har tittat fram så det är skönt med en promenad varje dag Jag håller ju hellre på med trädgårdsjobb förstås. Idag har jag planterat oregano, basilika och penseefrön. I den lilla kaminen i vardagsrummet har jag lagt en liten brasa. Den håller inte värmen lika bra som min stora kamin men sprider en skön värme. Den lilla kaminen har jag fått för många år sen av min gamle granne Kalle som bodde på Skiren, en gård nära mig. Kaminen är över hundra år och dekorerad med prästkragar. Det är en Bolinders 101, Stockholm. Jag tycker om gamla grejor. Det är också en del möbler jag fått från Kalle t.ex hans mammas och pappas brudsäng, en skänk och en byrå. Jag har fått en del mått, en kappa som man mätte mjöl i, ett gammalt ok, seldon m.m Kalle var mycket gästvänlig. När jag hade vägen förbi gick jag alltid in. Då sa´han vill du ha lite godricka. Det var punsch han menade. Han hade alltid det hemma. När min sambo och jag flyttade till Täppan 1976 hade vi tre trevliga gubbar att umgås med. Det var Kalle på Skiren, Valle i Vreta och Sven på Lövvreten min morbror. Det blev många ärtsoppskvällar på Täppan. De är alla borta nu men trevliga minnen finns kvar.

Apropå att kuta till vedboden i kylan finns ett ordspråk HUGG DIN EGEN VED SÅ VÄRMER DEN DIG TVÅ GÅNGER. Jag hugger inte ved men klyver veden med en bra vedklyv. Det är roligt, tid för tänkande, ger frisk luft och naturupplevelser.

Värmande kramar från Bloggtanten 82 år