Den här vågen användes i mormor Cecilias affär på 20-talet. Den användes t.ex till att väga smör på. Smöret kom i stora förpackningar och då fick kunden säga hur stor biten skulle vara- Biten vägdes och slogs in i ett papper. Lite annorlunda än i dag.

I min blogg" Det var mycket man inte  berättade om förr" skrev jag om mormor Cecilia. Nu är det morfar Eriks tur.Han föddes 1883 och dog1968. Han var son till timmerman Johan Adolf Lundin och Anna Kristina Andersson. Mormor och morfar gifte sig 17/12 1905. De bodde i Kungsholms villastad, Erikslund. De fick tre barn, min mamma Märta, morbror Sven och lilla Karin som dog innan hon var två år.

Morfar berättade att han hade varit med och murat många bostäder i Stockholm. Det var ett tungt och riskabelt jobb. För att orka tog sig många en liten nubbe. Det bidrog förstås inte till säkerheten. Han beskrev också mursmäckornas arbete. Det var ett kvinnogöra. Tänk så slitsamt för dom att hela dagarna släpa på hinkar med bruk.

Morfar hade fyra syskon. Elsa, Martin, Henrik och Berta. Elsa blev gravid som ung utan att vara gift. Det var så skamligt att föräldrarna satte henne på Amerikabåten. Jag kan tänka mig hur hemskt det skulle kännas för henne att åka ensam till Amerika. Efter en tid åkte hennes fätman över och de gifte sig och bosatte sig i Pittsburg. De startade en plastfabrik och fick det bra ställt.

Morfar var omtänksam han hjälpte sina syskon med mat och pengar. De hade det ganska knapert. Min tvillingsyster , jag och mamma Märta bodde i villan i Snättringe hos mormor och morfar tills vi var åtta år. Jag minns faktiskt bara min mormor i förkläde. På lördagar och söndagar invaderades huset med syskon till mormor och morfar. Då stod mormor för mat och bak. Hon bakade ljuvliga tårtor med grädde och apelsinkräm. Mormor hade haft affär och bageri där mamma också hjälpte till. Morfar murade huset i Snättringe ung. 1929. Då var där  rena landet. En stor bondgård fanns där, Snättringe Gård och en del småhus runtomkring.

Morfar berättade vidare att när det var fint väder gick de till olika parker i Stockholm. De hade sill och potatis och nubbe med sig. Det var också gängslagsmål på olika ställen. Det beskrivs väldigt väl i Olle Adolpsons visa "Det stora slagsmålet på Tegelbacken. Det var grabbarna som hade ett sjuhelvetes humör och med knogjärn och med påkar skulle skipa rätt. Jag tycker det är roligt att skriva lite om gamla tider så kan mina barn och barnbarn läsa om det.

Min mormor sa "Har du sett mig flyga" kommentar till osannolikheten före flygåldern.

Samla gamla minnen medan du kommer ihåg dom tycker Bloggtanten 82 år.

Vid Lövvreten utsikt mot Gullsmorasjön.   

Min mamma Märta talade om för mig när hon levde att hon haft en lillasyster som hette Karin. Det talade man aldrig om det skulle tystas ner. Hon visste bara om att lilla Karin dog i sviterna efter kikhosta. Hon fick hjärnhinneflammation och dog när hon var några år. Jag har tagit reda  på när hon föddes och dog.

Karin Cecilia född 1909-11-17 Erikslund Kungsholms Villastad död 1911-07-20 Långsjötomten 47 Brännkyrka. Karin dog samma datum som familjen flyttade från Bromma till Brännkyrka. Hennes dödsorsak var: meningitis tbc. Hon blev ett och ett halvt år. Begravningen ägde rum I Brännkyrka kyrka tre dagar efter hennes död. Vilken sorg min mormor Cecilia måste ha burit under alla år coh inte kunnat tala med någon. Min mamma Märta var fem år när Karin dog. Hon måste väl undrat vart lillasyster tagit vägen. Jag har tänkt så mycket på henne nu och skulle vilja ha delat hennes sorg. Mamma Märta berättade att hon inte vågade säga när hon mådde dåligt för då blev hennes mamma Cecilia väldigt orolig. När Mamma Märta fick oss tvillingar Inger och Sylvie var det likadant. Jag kommer faktiski ihåg hennes oro.

Här lite data om mormor Cecilia och hennes barn:

Mormor Cecilia född ll/7-1884 död 24/11-1958 Hon fick tre barn.

Märta min mamma född 29/11-1906 död 16/7 2005

Sven min morbror född 27/4-1908 död 30/3-1992

och sist lilla Karin. Mormor var 22 år när hon fick min mamma Märta. Sedan blev det morbror Sven Och lilla Karin. Det var nog inte lätt i början av 1900-talet att få tre barn så tätt. Jag minns min mormor Cecilia som en väldigt stark och driftig kvinna. Hon månade mycket om alla sina syskon och om oss. Hon startade en affär med ett bageri där hon och min mamma jobbade.

Att jag skriver om detta som kanske inte har något allmän intresse är att jag ska sätta ihop alla mina bloggar till eftervärlden. Jag vet med mig själv att många frågor är obesvarade.

Ha det bra Kram från Inger

När mitt barnbarn hade varit ute och fiskat så fick han en sex-kilos gädda. Jag kokar den i en stor gryta i snickarboden. Jag har ett gasolkök där. När man kokar gädda blir det en så skarp lukt, Så fort mina kissar Saffran, Lakrits och Vanilj känner lukten kommer dom springande och jamar högljutt.  

Nu är det full fart med höstbestyren i trädgården. Men hur ska det gå med den afrikanska liljan som har blommat så fint.Den satt i en kruka som spruckit. Jag började med att ta sönder krukan så jag fick ut liljan. Det var bara rötter som hade slingrat runt varandra. Omöjligt att med en spade  dela på den. Jag fick ta en yxa och hugga itu. Jag tog bort en massa rötter och delade liljan i två delar. Nu tycker jag att det är ett under om den klarar min hårdhänta behandling.

Jag har tagit bort mina fina prydnadsgräs från en rabatt.De tog över mina liljor så att de inte syntes. Jag fick be min son Björn att hjälpa mig och gräva upp dom. Bussig som han är så grävde han de nya groparna där de skulle sitta också. De var så fina små tuvor från början och jag hade väl inte tankar på att de skulle bli så stora och höga. Det blir nog bra att ha dom i skogskanten Det är fler växter som jag måste  dela på bl.a kantnepeta, nävor och alunrot. Det är kul att planera min trädgård tycker jag. Jag tycker min humleportal är jättefin.

Här kommer en liten söt sång från Majas Alfabetssånger.

HUMLEN KLÄTTRAR SÅ VILD OCH SÅ TOKIG, SLÅR KNUT PÅ SIG SJÄLV OCH BLIR ALLDELES KROKIG. DEN HÅLLER SIG FAST I MINSTA GREJ, OCH OM JAG SATT STILL TOG DEN NOG TAG I MEJ. DEN SLINGRAR OCH VÄXER SOMMAREN LÅNG OCH VÅRT PARASOLL BLEV EN HUMLESTÅNG. SEN FÅR DEN KOTTAR, LJUSGRÖNA FINA, DOM BRUKAR JAG HÄNGA I ÖRONEN MINA.

Arbete ger hälsa och välstånd påstås det. I alla fall en god hälsa, det är bra. Välstånd   vete sjutton vid min ålder.

En trevlig höst önskar jag er Bloggtanten

Jag har haft ett trevligt besök av Jan och Birgitta. De var barndomsvänner till Bosse från Älvkarleby.  

Bosse var min sambo i trettio år. Han gick bort 2005. Det är roligt att sitta och prata minnen och titta på bilder med några som kände Bosse så väl. Lite sorgsamt var det också. Bosse var en omtänksam och glad person. Vi hade en fin dag i sommarvädret. 

Det fortsätter med att mina tankar går till de nära och kära som är borta nu. Min mamma, mormor, morfar och morbror Sven var de som min tvillingsyster Sylvie och jag kände trygghet hos. Mamma och min syster  och jag bodde flera år hos  mormor och morfar i deras hus i Snättringe.Vår pappa Hilding bodde tidsvis med oss. Han var alkoholist. När han var nykter så var han snäll,annars inte. Jag var väldigt arg på honom när jag växte upp. Mamma och pappa skilde sig när jag var fjorton år. Då jag fick Björn mitt första barn fick min pappa och jag  bättre kontakt. När jag växte upp förstod jag inte sorgen i det hela utan var bara arg på honom. Han sa jag har inte bara förstört mitt liv utan också andras. Han hade ett bra jobb som inspektör på General Motors men fick inte behålla det på grund av sitt drickande.Men jag har också en del roliga minnen från stunder med honom. Min tvillingsyster och jag minns vår barndom som lycklig.

GLÄDS ÅT DET LILLA OCH VARDAGLIGA!

Må väl kram inger