Min tvillingsyster Sylvie och jag gick olika vägar från sjätteklass. Sylvie gick kvar i Segeltorpsskolan och jag började i realskolan på söder, Södra kommunala mellanskolan. Sylvie hade en jättesnäll och omtänksam lärare som hette Åke Eriksson. Han frågade Sylvie och mig och en skolkamrat Birgitta Blom om vi ville åka till Öland och hjälpa till med ett kollo som han skulle vara ledare för. Vi tyckte det skulle vara kul och sa ja. Vi for med en båt som hette Aeolus från Stadsgården. Vi var tretton år. Jag minns att vi var så rädda. Vi låg i en liten hytt med en glugg till fönster. Det blåste kraftigt och vi var inte framme förrän på morgonen. Vi lade till inte så långt från kollot. Det hette Solhäll. Barnen som var mellan sju och tolv år kom några dagar efter. Vi som jobbade på kollot var utom vi Åke och hans fru, en kokerska som hette Alice som hade sin femåriga dotter med sig. Åkes far och mor kom också och hjälpte till. Vi fick jobba med allt, hjälpa barnen vi badet, kökssysslor, tvätta och laga kläder och leka med barnen förstås. Badet låg nära och vi kunde skymta havet. Alice lagade jättegod mat så vi var ganska runda när vi kom hem. Hon hade ansvar för barnens kläder och satt lediga stunder vid symaskinen för att laga det som var trasigt. Barnen fick byta till rena kläder varje söndag. Vi tyckte det var en trevlig månad och alla barnen hade roligt och var glada. Det berodde nog på att alla vuxna var så snälla och hjälpsamma. En höjdpunkt var när Gustav den femte skulle besöka Öland. Han skulle åka förbi på vägen en liten bit från Solhäll. Vi tillverkade och målade flaggor för att ha med oss så vi kunde vifta. Vi blev lyckliga när han vinkade till oss.

Året efter jobbade jag på Södersjukhuset med att hjälpa patienter som skulle röntgas. Jag har tänkt på att jag inte hade något skydd för strålningen. Det var ju inte så bra. Jag minns inte så mycket av det jobbet så det var väl varken bra eller dåligt.

I realskolan fick vi frågan om vi ville hjälpa till med penninglotteriet. Det var bara några gånger minns jag. Det var som tombola. Det rasslade runt en stund sedan kom det ett antal siffror som gav numren på vinsterna. Jag berättar det här för idag är det verkligen mycket annorlunda.

Det är roligt att skriva ner lite minnen som barn och barnbarn kan läsa. Jag drar av allt och sparar i en pärm.

Nu får vi hålla ut och göra det bästa av sommaren Kram från Bloggtanten 86 år-