I tidigare bloggar har  jag berättat om min  skolgång och mina första jobb och arbete som outbildad lärare. Jag visste att jag ville plugga till lärare. Men det var inte lätt. Jag hade ju hoppat av realskolan  det sista året. Jag fick inte godkänt i fysik. Det hade jag ju kunnat plugga upp men mina föräldrar pushade mig inte. När jag sökte in vid lärarhögskolan fick jag till svar att jag inte hade dom betyg som skulle vara för att komma in. Jag åkte då från Björnlunda till Hudddinge gymnasium och pluggade svenska och historia. Jag var ute efter höga betyg och fick femmor. I historia skulle vi kunna trettio årtal. Det gick bra. Men idag kommer jag bara ihåg 1632. Där ser man det går in och sen ut med kunskaperna. Då var det ju bara betygen man var ute efter. Jag arbetade i en årskurs etta på dagarna och pluggade på kvällarna och kom  hem vid tolvtiden på natten. Men ger man sig attan på att det ska gå så går det. Jag sökte och skrev brev till Lärarhögskolan otaliga gånger och fick nej. Jag hade ju en bred praktik och jobbat som outbildad lärare i över sex år så man tyckte ju att dom kunde ta lite hänsyn till detta. Sommaren 1973 fick jag ett brev från Lärarhögskolan att dom hade beslutat att ta in mig. Jaha, tänkte jag nu är dom så trötta på mig så dom tar in mig för den sakens skull. Vid uppropet säger rektorn om två månader är femton procent av er borta. Bussigt tänkte jag. Då är jag en av dom personerna. Men så blev det inte. Vi var två i min ålder nästan 40 år som pluggade ihop. Med detta vill jag säga ge inte upp om du vill något tillräckligt. Jag berättar senare om pluggandet på Lärarhögskolan.

FÖRSTA STEGET ATT LYCKAS ÄR ATT TRO ATT DET GÅR.