Vi flyttade från det lilla huset vid Sjövägen när min tvillingsyster och jag var tolv år. I huset hade mormors syster Sigrid och hennees man Werner bott. Min morbror Sven köpte det sen och därefter mamma Märta. Vår pappa Hilding följde med men flyttade senare. Han drack så mycket så det blev en massa gräl och mycket tokigt. Mamma och pappa skilde sig. Jag bodde på Dalkantsvägen med mamma och syster till jag var 20 år och gifte mig. Det blev två år till där med min man Bosse och vår lille son Björn. Vi fick sen en lägenhet i Hudddinge på Arrendatorsvägen. Oh, vad man tyckte det var fint med badrum och moderniteter som vi inte hade haft innan.

Vi åker upp vägen till huset som går förbi Snättringe kiosk. Det är en brant backe och en vänstersväng så är vi framme. I den branta backen åkte vi skidor på vintern och byggde flera gupp. Vi satte också ihop fem sparkar och åkte utför till kiosken. Det var inte så mycket trafik då så det gick bra. Vi hade många kamrater både killar och tjejer och hade kul ihop. Då var det djungeltelegrafen som fick gå. Vi spelade brännboll och badade i Långsjön på sommaren. Vi gick då i Segeltorps skola. När jag gått ut sexan började jag i realskolan i stan, Södra kommunala mellanskolan. Min syster gick kvar i Segeltorp. Vi hade alltid varit lika klädda men nu började vi klä oss olika. Jag åkte med treans buss från Snättringekiosken till Hornsplan.  Då blev man intresserad av busskonduktörer som ofta var snygga killar så man passade busstiderna. Bussen gick till Huddinge dit fick vi inte följa med. Det var bara dåliga tjejer kallades dom som åkte med dit.

När jag var femton år så träffade jag mitt livs kärlek en kille som hette Per Olof Hårdstedt Han finns inte idag. Vi cyklade och tog promenader om kvällarna. Vi pelade kort i Knallens affär som låg bredvid kiosken, med kompisar och en kille som jobbade där. Vi drack läsk, öl var det inte tal om. Det var bara pilsnergubbar som drack.

Nu var Maria och Karro redo med filmkameran. När vi kom fram stod en äldre herre där och jag frågade om vi fick komma och titta och filma. Det gick bra och han tyckte det var roligt. Han hette Bernhard. Det var jätteroligt att gå omkring och titta. Mycket var sig likt. Jag tyckte mycket om huset på Dalkantsvägen och den gamla bersån. Jag har alltid försökt att göra en berså på platserna där jag bott. Hela nostalgitrippen har varit jätterolig att göra tillsammans med min tvillingsyster Sylvie och Maria och Carro och lilla Felicia. Nu har ni fått veta lite om nina unga år.

Kram från Bloggtanten Inger 86 år