I söndags morse hade vi fått över två dm. snö. Det blev mycket skottande och min son plogade med sin fyrhjuling på tomten. Vår vägsamfällighet är nästan fem km. Där får vi fort snöröjt. Vi har två killar som är jätteduktiga och plogar bra. I går morse var det -14 grader och i morse +2. Vädret är väldigt ombytligt. Det är inte så bra för det blir ganska halt. Hela landet har ju haft det besvärligt med trafiken.

Jag får bra motion om förmiddagarna för då ska all ved in som jag behöver under dagen till mina två kaminer. Det går åt mycket ved under vinterhalvåret. Det är lite jobb med att aska ur kaminerna innan jag lägger in ved och tänder. Men oh, vilken skön värme det blir och ett härligt sprakande. Jag tycker jag blir varm av bara ljudet.

Lars Mytting har skrivit en trevlig bok om ved och eldning. Här kommer ett stycke ur den.

KYLAN

Det var skillnaden mellan att frysa och vara varm.Det var skillnaden mellan malm och järn, mellan rått kött och en stek. Vintertid var det skillnaden mellan att leva och att dö.Så mycket betydde veden för de första invånarna i Norden.Att samla ved var helt enkelt en av de viktigaste sysslorna, och matematiken var enkel. Hade man lite ved frös man. Hade man FÖR lite,dog man. Och kanske har några tusen års frost och lidande skapat en alldeles särskild nordisk vedeldningsgen som människor i lättjefulla, varma områden inte har? Knappt hundra år med element och fotogenkamin har inte kunnat utplåna den här reflexen  och arbetsglädjen många finner i att hugga ved kanske beror på att vedeldningsgenen väcks till liv och kopplar samman oss med den samlare vi alla härstammar ifrån.

När jag går till vedboden och hämtar ved är det lite av en glädje  och jag gillar lukten av huggen ved. Nu klyver jag förstås med en vedklyv men doften är densamma. Mina tolvtassar, Saffran, Vanilj och Lakrits ligger så nära kaminerna de kan och myser.

Vedhälsningar från Bloggtanten 85 år