Direktlänk till inlägg 16 mars 2015

Mina tre katters olika beteenden

Av inger Nilsson - 16 mars 2015 17:22

Mamma katt fanns i huset när hon fick sina tre ungar Vanilj, Saffran och Lakrits. Vaniljs personlighet är mycket lik sin mamma Honsan. När mamma katt levde så var hon väldigt närgången och kelig. Hon nöp mig i  kinderna och  i näsan.  Hon ville gärna sitta i knät och ligga och sova där. Det är intressant att se samma beteende på Vanilj som på mamma katt. Vanilj springer ofta upp till våra hus vid sjön precis som Honsan gjorde. Det kan ju inte vara ärvt från kattmamman utan Vanilj vill nog ha ett litet större revir än syskonen. Hon hörs verkligen när hon kommer in och vill ha mat. Då har hon ett speciellt läte. Jag hör alltid vilken katt som kommer in.

Saffran  pratar mycket både när han går ut och kommer in. När han är hungrig säger han till på ett mycket bestämt sätt. Han hoppar upp på kylskåpet där han sitter och äter. Saffran är en hankatt med stor aptit så jag tror att han vill sitta ensam och äta sin fisk. Det är hans favoritmat. Katt-tjejerna är inte så begivna på kokt fisk och tur är väl det. Alaska Pollock är ju ganska dyrt.  Saffran vill inte sitta så mycket i mitt knä men han ligger i min säng om nätterna antingen vid fötterna eller som en sjal om min hals. Hans bordsskick är inte det bästa. Han tar maten med tassen och slickar i sig. Det ser väldigt kul ut. En gång när jag hade gjort iordning köttfärssmet och jag gick ifrån ett tag då ser jag Saffran sitter och tar färsen med tassen och äter. Då springer jag efter min kamera och får en rolig bild.

Lakrits är en liten  mild kattfröken. Hon gör inte så mycket väsen av sig Men är otroligt social och kelig. Klär jag på mig så vill hon gå med ut. På dagarna tar jag mig en liten tupplur och då vill hon vara med. Jag har en luddig jacka som jag tar på mig då. Det ser hon och sätter sig och jamar och vill komma med. Hennes favoritplats är gungstolen med ett fårskinn. Så fort jag går förbi rullar hon runt och vill ha kel. Hon är inte så mild när det gäller jakt. Hon tar många möss och sorgligt nog en och annan fågel. Katterna lever verkligen två skilda liv ett  vilt och ett socialt. Det är härligt att få så mycket kärlek av dom och att kunna ge och vara behövd. Jag har en kattlucka så katterna kan gå som dom vill. Men när jag är inne så sätter dom sig vid dörren och jamar.Då ska jag öppna dörren istället. När jag säger ska du gå ut så svarar dom med ett jamande. En del kommandon kan dom också t.ex lägg dig ner och kom här. Det skulle vara intressant att veta hur mycket är invant beteende. Saffran kommer också varje morgon när jag tar kaffekoppen och äter frukost. Då vill han ha en macka som han slickar av smöret på. Jag lät honom komma upp på bordet en gång. Sen ska det vara så varje dag men bara på morgonen. Har katter något minne eller? Det vore kul att veta. Dom ser också på gången och rörelser när det kommer någon dom känner igen.Då sitter de lugnt kvar och tittar. Kommer det någon okänd rusar de ut genom katt luckan.

Många kramar från Bloggtanten och hennes gulliga fyrtassar

 
ANNONS
 
MiaMIaMIa

MiaMIaMIa

17 mars 2015 01:12


Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad!

E-mail: mia2@home.se

miamiamia.bloggplatsen.se








MiaMIaMia
Igår 23:21
radera

Mitt liv ! Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.

Skämmas över ensamhet ?

Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta.

Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak.
Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest.

Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt.
Varför är det så ?
Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ?
Ensamhet !
Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ?
Att veta eller inte vet!
Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall när man undrar och vill veta. Man skonar ingen genom att undanhålla sanningen och verkligheten.
För att kunna gå vidare måste man få ett avslut, ibland går det inte att få det, då får man skapa sitt eget avslut. Bygga upp en bild som stärker beslutet att ta första steget till ett nytt liv.
Det finns saker man aldrig kommer bort i från, men desto fler man kan lämna bakom sig, desto färre behöver man släpa med sig in i framtiden.
Jag ska städa i min ''ryggsäck'' nu, jag ska tömma den på allt jag inte behöver, kanske behöver några fläckar skuras bort, vissa kanske inte ens går bort. Då får jag täcka över dem, dölja dem. Bara jag vet vad som finns där. Ingen annan.
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också, .
Tankar och känslor !
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också,
Förbjudna tankar ?
Ibland far tankarna runt så det nästan gör ont i skallen, tankar som bara drar mig neråt. Vad är det för mening? Varför gör det så ont? Varför ska jag när det inte spelar någon roll? Om jag inte vaknar i morgon, om jag inte kommer till jobbet i morgon, om jag inte kommer hem i morgon. Visst skulle jag saknas men mest för att jag skapar ett problem med att inte komma till jobbet, eller ingen betalar hyran. Men sedan då när det obekväma är över och det praktiska är löst? Mina barn! Javisst skulle de bli ledsna visst skulle de sakna mig, men sedan då när gråten och längtan är över? Att leva enbart för sin egen skull är svårt, det är så svårt att det inte går. Glädje, kärlek, behov, samhörighet, gemenskap är ord som vill få dig att vilja, att vilja andas, att vilja vakna, att vilja äta, att vilja sova...att vilja leva. Vad är det då som får mig att göra det jag gör. Att gå upp om morgonen, ta på mig kläderna och gå till jobbet. Vad får mig att le när det passar och att skratta på rätt ställe. Någonstans inom mig finns minnet kvar. Det om hur det var när jag var lycklig, när jag var lycklig och ville leva.
Att acceptera !
Det är nog det svåraste som finns att kunna acceptera att jag är ensam. Jag har levt i ett långt förhållande där vi varit sammansvetsade och gemensamt tagit beslut och hanterat svårigheter men också delat de lyckliga stunderna. Att sedan stå helt ensam med allt är fruktansvärt, man är sårbar, känner sig utlämnad och förvirrad. Jag har delvis vant mig men känslan av att inte längre ha en annan människa vid sin sida som förstod allt man sa och kände inger en känsla av tomhet. Även om jag har vänner och släkt så har de sina egna liv, det är inte alltid lätt att tynga dem. Jag har insett att jag aldrig kan få tillbaka det jag förlorat men optimisten i mig säger att jag kan komma nära.

Hoppas att ni kan hjlpa mig med detta ! Tack i förhand! På återsende !

http://miamiamia.bloggplatsen.se

 
Ingrid

Ingrid

20 mars 2015 14:56

Hej,Jag fick idag ett mail ifrån min
dotter som har två katter från rasen Birma.Den ena som heter Alizza
hon fyller idag 11 år,och skulle få lite extra gott att äta.Och vi
själva har en skogskatt som heter Missan och är 18 år.Sover mycket
numera,inte så lekfull längre.Och det går bra med valpen(5mån)och
katten.Missan gillar också att äta lite smör,samt ost.
Önskar dig en fin helg.
Mvh:Ingrid

http://amandaaflisa.bloggplatsen.se

inger Nilsson

22 mars 2015 10:38

Hej Ingrid!
Det är alltid trevligt att höra från dig. Vad kul med kaffegöken. Tranparet har kommit hit. Jag var orolig att det hade hänt något med dom på färden tillbaka Jag blev så glad när jag träffade på dom.
Kram från Inger

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av inger Nilsson - Söndag 23 juni 16:39

Nu är grönskan allra finast tycker jag. Allt växer så det knakar. Jag tar min morgonpromenad runt i trädgården och det är alltid något nytt som kommit till. Det är sköna dagar omkr. 20-25 grader och sol. Det är sådana dagar jag tycker är behagligast....

Av inger Nilsson - Lördag 1 juni 14:52

Min dotter Elisabeth har varit på promotion i Uppsala. Hon har tagit emot sin lagerkrans med stor pompa och ståt. Det är en cermoni med mycket gamla traditioner. Nu kan hon titulera sig fil. doktor. Det är roligt att allt firande är klart nu. Elisabe...

Av inger Nilsson - Tisdag 21 maj 16:11

En lördag i maj kom barn och barnbarn och gjorde ett nytt trädäck till min trädgårdsmöbel. Jag har fina trämöbler också inte bara plastmöbler. De hjälpte mig också med mycket annat. Det är snällt av dom att göra sådant jag inte kan. Kramar till dem a...

Senaste inläggen

Presentation


mina intressen är mina 3 katter, trädgården och skolfrågor

Senaste kommentarerna

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ tremissar med Blogkeen
Följ tremissar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se