Jag tittade i mina album. Då längtar jag tillbaka till Kreta. Jag har varit där sexton gånger. De flesta resorna dit har jag gjort med min tvillingsyster Sylvie. Det är en ö där alla naturtyper finns. I norr med Vita bergen som kan vara snöklädda. I söder med tropiska växter och bananpalmer. Jag har varit runt på hela ön. Syrran och jag var ofta stationerade i Rethymnon. Vi åkte till olika platser på ön med buss eller taxi och sov över. Vi hyrde också mopeder och åkte omkring med och träffade lokalbefolkningen. Vi tyckte det var roligast att röra på oss. Vi fick också vänner i Rethhymnon, Nikos och Stella. Vi träffade Nikos i Parken och han bjöd oss på ozo och frågade om vi ville komma hem till honom och äta middag. Vi blev lite betänksamma men sa, vi  är ju två, så vi tackar ja.  Det blev en trevlig kväll med Nikos och hans fru Stella. Vi besökte dom sedan varje gång vi reste till Kreta. Vi fick alltid god mat. En gång åkte vi taxi med dom till deras farm som dom kallade sitt lilla hus vid den västra kusten. Det var sex mil dit. Ett underbart litet ställe med citronlundar ikring och havet en liten bit ifrån. De är borta sen länge nu. Vi har också gått Samariaravinen tre gånger. Den är sexton kilometer lång, stenig och brant. Då åker man buss upp till Vita bergen och går ravinen och slutpunkten är Agia Roumeli sedan båt till Chora Sfakion och till Rethymnon med buss. Bussen måste backa i hårnålskurvorna för att komma runt. Vi var faktiskt lite rädda. Första gången vi gick ravinen fick vi sån träningsverk att vi knappast kunde resa på oss dagen därpå. De andra gångerna vi gick tog vi det lugnt den första sträckan. Den var sex kilometer och det var som att gå utför en stenig trappa. Jag har många trevliga minnen från denna underbara ö. Jag kan verkligen rekommendera er en resa dit. Det kommer fler minnen i en annan blogg.

Jag har varit ute och städat lite på tomten och krattat. Jag tycker det är härligt att se och höra att våren kommer närmare. Må så gott alla därute önskar bloggtante 81 år.