En fin dag med sol och talgoxarnas kvitter. Nu är det kråkvinter. Kråkorna har börjat att bygga sina bon. Det är imponerande att se hur kraftiga grenar de kan ta i sin näbb och bygga av. Förra sommaren så slängde jag ut en hel gammal painrich på skulhögen. Skulor är allt som man slänger på komposten för att det sedan ska bli jord. Ett uttryck som jag fått från min mamma och mormor. En kråka kom flygande med hela painrichen i näbben. Det såg verkligen komiskt ut. Kråkor äter det mesta dom får tag på.

På alla HJÄRTANS DAG bjöd jag mina barn  med respektive , barnbarn och min tvillingsyster Sylvie. Jag bjöd på hembakat bröd och pajer. Till efterrätt hade jag gjort små bakelser med nötbotten, jordgubbar och grädde. Jag fick mycket beröm för min spenatpaj.

Här är receptet: Gör en pajbotten inte för tjock och förgrädda den. Lägg på tinad och urvriden bladspenat. Häll på olivoja och strö på chiliflakes, Fördela två paket fetaost över spenaten. Gör ganska mycket redning av tre eller fyra ägg, en halvliter grädde och några dl. mjölk. Lägg i mycket riven ost och krydda med salt och svartpeppar. Det blir mums.

Med tanke på vänliga veckan som varit tycker jag så här.

I tid och rum och var sekund finns alltid någon att ge ett leende och ett vänligt ord.

Så låt alla dagar vara särskilda dagar.

DET ÄR NÅGOT SÄRSKILT IDAG, MEN INTE BARA IDAG

Kram från Bloggtanten 81 år