Innan mina kissar skriver lite om sig själva så vill jag berätta att mina penseér kommit upp i småkrukorna. Det är jättekul tycker jag att börja så smått att tänka på våren. När jag går ut får jag en annan uppfattning. Det snöar varenda dag så motion får man av snöskottning och vedhämtning. Det är tur att min snälle son Björn har en fyrhjuling med plog så vi får bort snön lättare.

Så här berättar vi tolvtassar: Vi är tre kattsyskon. Vår mamma Honsan fick oss när hon var sjutton år. Hon födde oss under en rotvälta i skogen. Jag Saffran är en röd tabby och matte kallar mig för sin lilla

lussebulle. Jag har svårt att förstå det men jag är förstås matglad och väldigt gosig. Jag Lakrits är vit med svart mask. Matte kallar mig för sin sötknopp. Jag tycker väl att jag är snäll och go´ och ligger och kurrar på mattes mage. Jag Vanilj är lite försiktig av mig men vill gärna bli kelad med. Ibland nyper jag matte i kinden, inte hårt. Det är för att jag tycker så mycket om henne.

Matte kallar mig för storkickan. Jag är äldst i syskonskaran. Jag brås på min mamma Honsan.

Matte har alltid visslat på oss. Då kommer vi kutande. Vi "pratar" nästan alltid. Både när vi går ut och kommer in. Matte säger att hon tycker om att vi pratar med henne och att hon måste ha några levande varelser i huset. Hon tycker också att vi är duktiga på att fånga möss. Ibland öppnar matte skåpet under diskbänken så vi kan fånga mössen som kommer in. Men de bästa jaktmarkerna är förstås utomhus.  Matte säger att hon älskar oss och att hon har ett härligt och mysigt sällskap av oss. Vi tycker också väldigt mycket om henne. Vi får god mat och mycket kel. Ibland får vi lite räkor. Då blir vi jätteglada för det är absolut det godaste vi vet. Vi fortsätter att berätta om oss i nästa blogg. Många krammjau från oss tre kattsyskon i skogen. Matte bloggtanten hälsar också att ni ska ha det bra där ute.