Det har varit snöskottning i dag. Ganska mycket snö har det kommit. Den är lättskottad för det har fallit små lätta flingor. Jag har varit hos ögonläkaren så jag ska operera mig för grå starr. Det blir bra att få lite bättre syn.

Jag tänkte berätta lite om amerikafrämmandet vi fick 1947. Då var tvillingsyrran och jag tretton år. Vi bodde då i Snättringe som hör till Huddinge kommun. Alla var ju väldigt förväntasfulla. Det var vår morfars syster Elsa som kom med amerikabåten till Stockholm. När hon var nitton år och gravid fick hon inte stanna hemma. Det var en väldig skam att vänta barn då utan att vara gift. Elsa blev ivägskickad med båten till Amerika. Det kan inte ha varit säskilt roligt.  Efter en tid åkte barnets far efter. De fick det väldigt bra i Amerika. De startade en plastfabrik där.

Nu till Elsas sverigebesök. Morfar Erik hämtade henne vid båten. När morfar och hans syster Elsa kom så fick vi se en väldigt parant dam. Hon hade en rosa kappa och hatt med ett flor på. Dessutom var hon sminkad och hade rött nagellack. Vi hade varken sett vår mamma eller mormor sminkade. Det var verkligen något nytt att titta på. Elsa hade en stor koffert med sig. Där fanns det både mat och annat. Hon packade upp amerikanskt fläsk. Det var som bacon vi har idag. Hon hade också med sig sockerkakspulver i paket. Det fanns ju inte då i butikerna. Elsa hade också med sig många fina tyger bl.a ett som hade en grå, vit och grön botten med fjärilar på. Min mormor sydde sig en fin klänning som finns kvar än i dag. Min dotter Ingela har använt den, verkligen vintage. Min syster och jag fick lite olika grejor plus varsitt pärlhalsband. Elsa ville att min tvillingsyster och jag skulle komma till Amerika. Mamma ville inte släppa iväg oss och vi vågade inte. Nu kom jag ihåg vad vi mer fick. Vi fick voillegardiner i massor. Det var lite nytt för oss i gardinväg så dom fick hänga uppe i flera år. Elsa kom några gånger till och hälsade på tillsammans med sina barn Sylvia och Martin. Jag tror inte Roger kom. Han var med och stred i andra världskriget men klarade sig. Vi tappade kontakten med släktingarna i Amerika när Elsa och hennes man gick bort. Det är sådana här lite speciella möten man kommer bra ihåg. Hej från bloggtanten Inger