Det är mulet och regnigt idag. Det var lite uppehåll på förmiddagen så jag kunde jobba i trädgården med krattning och grävning. Det blir lite mer tv tittande när det mörknar så tidigt och värre blir det. Jag kommer ihåg när tvillingsyrran och jag växte upp fick man roa sig med annat . På lördagarna sändes ett radioprogram som hette Karusellen. Från allra första början hette programmet lördagskväll. Till  lyssnandet hade vi alltid fika och nybakat bröd. Vi turades om att baka bullar och kakor. Mormor Cecilia, morfar Erik, morbror Sven, syster Sylvi, jag och vår mamma lyssnade alltid tillsammans. Vår pappa bodde inte då med oss. Det var inte roligt med honom hemma. Han missbrukade alkohol. Han gick bärsärkargång ibland. Så vi var rädda för honom. När han var nykter var han väldigt snäll. Men det var ju inte så värst ofta. När jag blev mamma vid 20-års ålder fick vi en bättre relation. Han tyckte att han hade förstört sitt liv. Tänk vad alkoholen ställer till med mycket elände. Jag kände sorg för hans del. I karusellen sjöng också Snoddas som han kallade sig. Han blev mycket populär med sången Flottarkärlek. Det sades att programmet Karusellen fick ändra sändningstid. Det kom för lite folk till biograferna och taxibilarna stod stilla. I Snättringe där vi bodde fanns en dansbana. Dit kom Snoddas och sjöng. Det var 1952. Vid dansbanan var det alltid mycket folk som samlades. Där var det jättekul tycker jag för där kunde alla åldrar vara tillsammans. Det saknar jag idag. Den kvällen Snoddas sjöng spelade min pojkvän Bosse där med sitt band. Vi besökte ofta olika dansbanor. Det fanns många runtomkring. På kvällarna gick vi till kompisarna och spelade kort. Radio Luxemburg hade börjat sända. Det var en engelsk kanal som sände en helt annan musik än det  vi var vana vid. I den enda radiokanal sjöngs det ju bara på svenska. Jag kommer ihåg två artister som sjöng ofta. det var Stig Gabrielsson och Britt-Inger Dreilick. 1954 blev det en helt annan musik. Då kom skivan" Rock around the clock". Det blev något till chockerande för de vuxna. Det talades om att den musiken skulle förstöra de unga. Men vi jublade. Äntligen blev det lite fart på dansmusiken. Hade de vuxna då kunnat lyssna på det vi har idag hade dom väl svimmat. När man tänker tillbaka så kan man tro att man föddes på stenåldern. När tvillingsyrran och jag fyller 80 år ska vi ha en grekisk fest på Tavernan i Nykvarn. Vi älskar Grekland och har varit på Kreta 18 gånger. Ska berätta minnen från de resorna i en annan blogg. Vi hörs snart igen kram Inger.