När vi började med engelska på lågstadiet i Gnesta 1982 var det många som blev intresserade. Klassen och jag fick besök bl.a av Beatrice Ask. Barnen och jag tyckte det var jättekul att det var så många som besökte oss. All rekvisita tillverkades av barnen. Beatrice Ask tyckte att barnen var väldigt duktiga. Sedan gick vi till hotellet tillsammans med kommunpolitiker och åt en god lunch. Jag var faktiskt lite stolt över detta. Det var många lärare från olika skolor som kom och lyssnade. Jag hade också metodiklektorer som kom. De tyckte att barnen hade ett bra uttal. Det gladde mig för jag hade inte de 20 poäng i engelska som en del tyckte behövdes för att undervisa i engelska på lågstadiet. Jag var den enda på skolan som tog emot besök. Jag vet inte varför. De kanske var rädda för att göra bort sig. Jag tyckte bara att det var kul fast det blev lite extra arbete. Vi bjöd också in föräldrar till detta och ordnade afternoon tea.

I morse hörde jag på radion och lyssnade på doktor Pi. Vad var nu detta? Då fick jag höra att det var Pi dagen idag. Det är ju månaden mars och datumet den fjortonde. Alltså 3,14. Jag fick  höra att det firades mycket i USA. Doktor Pi hade ordnat en temadag om detta i sin skola. Barnen från sex till sexton år fick lösa kluringar och olika problem. De fick också hitta på runda ord t.ex pion, pilot o.sv Det blev förstås pitt också. Varför tar jag och skriver om detta inlägg. Jo, doktor Pi sa att alla tycker väl om matematik men inte matematikundervisningen. Han tyckte den måste bygga på intresse, samtal och olika lösningar på matte problemen. Som jag har skrivit i föregående bloggar så tycker jag att all undervisning ska bygga på detta. Så det var roligt att höra en lärare påpeka detta. Kreativitet och kunskaper ska gå hand i hand. Glöm inte att det du gör med kroppen stannar i knoppen och glöm inte handen, pennan och penseln. Bloggtanten ger sig aldrig.