I mina föregående bloggar har jag skrivit lite om Ulrika Leimars ,Läsning på talets grund och Gudrun Malmers matte metodik som jag inspirerades av under min lärartid. Jag ville ha en kreativ undervisning med  barnen och att jobba med olika teman. Jag  blev intresserad av Loris Malaguzzi. Han var chef för den kommunala barnomsorgen i Reggio Emilia i Italien.Han skrev den här dikten. ETT BARN HAR HUNDRA SPRÅK MEN BERÖVAS NITTIONIO.SKOLAN OCH KULTUREN SKILJER HUVUDET FRÅN KROPPEN. DE TVINGAR EN ATT TÄNKA UTAN KROPP OCH HANDLA UTAN HUVUD. LEKEN OCH ARBETET,VERKLIGHETEN OCH FANTASIN,VETENSKAPEN OCH FANTASTERIET, DET INRE OCH DET YTTRE GÖRS TILL VARANDRAS MOTSATSER. Hur är det i skolan idag? Kan vi här i Sverige lära något av Reggio Emilia. Även i svensk skoldebatt ställer man ofta kunskap och skapande mot varandra. Man konstaterar att barn har svårt att läsa och skriva och förordar mindre skapande och "flum" och mer teori i skolan. Men fantasi och förnuft är inte varandras motpoler. Fantasin är förnuftets förutsättning. Det gäller att ta tillvara barnets hundra språk. Jag rekommenderar alla som arbetar i skolan att läsa denna bok från UR Utbildningsradion. ISBN 91-26-8111500-1 av Karin Wallin, Ingela Machel och Anna Bersotti.Det jag har skrivit här har jag hämtat från boken Ett barn har hundra språk.Den här boken är utkommen 1981 men jag tycker att den är relevant i dag och i framtiden också. Tänk själv hur det är. Lär du dig saker av att bara läsa i böcker.Du behöver väl praktisera de olika momenten. För t.ex måste du väl öva på att åka skidor och skridskor inte bara läsa om hur man gör. För att lära sig köra bil måste du väl ut i trafiken och träna. De här sakerna är väl självklara för dig. Men i skolarbetet är det inte självklart. VARFÖR? Än en gång DET DU GÖR MED KROPPEN FASTNAR I KNOPPEN.